Högklassigt spel för alla
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-17
Jag säger inte att jag är perfekt. Jag begår misstag, som alla andra.
Men att ge ”Lego star wars: The complete saga” fem plus var
inte ett av dem.
Ändå har jag aldrig i mitt liv blivit lika misstänkliggjord som när jag upphöjde ett simpelt barnäventyr till ett av 00-talets bästa spel. Jag får fortfarande skit för det. Belackarna har sedan länge berett plats för min skalp på troféväggen. En femma till så hänger jag där.
Lego-spelen är hejdlöst framgångsrika men svårt misstrodda bland de mest inbitna spelarna. De beskylls för att vara cyniska och barnsliga på samma gång; flera av dem har så låga snittbetyg att de inte skulle komma in på högskolan. Det är lite konstigt, för även om de visserligen börjat bli svåra att skilja åt står de för en spelglädje alla som växte upp med ”Super Mario” borde känna igen vid första ögonkastet. Det är kanske inte KONST och det har kanske inte det coolaste soundtracket. Det är kladdkritor snarare än akvareller eller sprayburkar – men kladdkritor hanterade med en mästares handlag.
Just ”Super Mario 64” är spelet ”Lego Indiana Jones 2” oftast får mig att tänka på. Närmare bestämt slottet, den labyrintlika centralstation som slussade Mario vidare till själva banorna. Huvudnumret i ”Lego Indy 2” är de vidsträckta hubbvärldar där man helt fritt springer runt och letar nya banor och hemligheter och samlar pengar och åker flotte och flyger flygplan så länge man vill. Ett litet ”GTA” i legoklossar.
Banorna är kortare och mer rafflande än någonsin – när man får slira runt i en jeep eller skördetröska märks det hur långt Lego-spelen kommit sedan man flög X-wing i ”Lego star wars”. Samlarmanin är intakt; 50 procent av behållningen består fortfarande av att höra pengarna rassla in på kontot så man kan köpa fler karaktärer, fler fordon, fler fusk. Det är simpelt men, oemotståndligt. Spelglädje utan pretentioner.
”Lego Indiana Jones 2” borde inte bara vara ett spel för gubbarna bakom filmerna och barn som leker med Lego, det borde vara ett spel för alla – det ÄR ett spel för alla, men alla kommer inte att förstå det.
Och så länge jag inte får några mordhot är jag okej med det. Jag tar flickvännen under armen och vi samlar klossar, löser gåtor, iscensätter dramatiska biljakter och letar gömda skatter tills ögonen svider, i ett spel fyllt med så mycket värme att snön smälter utanför fönstren.
Roligaste åkturerna sedan "Halo"
Överraskande mycket har hänt sedan sist i ”Lego Indy 2”. Själva banorna är betydligt kortare och mer varierade än vanligt, med de fantastiska fordonssekvenserna – kanske de roligaste sedan ”Halo” – som största nyhet. Undertiteln är ”The adventure continues”, men det är vilseledande: i själva verket utgörs ”Lego Indy 2” till stor del av rester från föregångarens pastischer på de första tre ”Indiana Jones”-filmerna. Men mest plats tar ”Kingdom of the crystal skull”-banorna. Andra viktiga tillskott är hubbvärldarna och en smidig splitscreen-lösning.