Förvirrat med lysande fightingspel i botten
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-06
Lita aldrig på en SNK-titel.
1994, när ”Street fighter II” regerade jorden, lyckades SNK på något sätt lura i sig själva att det var läge att släppa ett spel med det blygsamma namnet ”King of fighters”. Det har de för övrigt fortsatt göra nästan varje år sedan dess, i regel med exakt samma gamla rostiga grafikmotor, medan resten av världen gått vidare till ”Tekken”, ”Virtua fighter” och ”Soul calibur”.
Och när de kom på titeln ”Samurai shodown” var de så nöjda att de inte brydde sig om att korrekturläsa den.
”Neo geo battle coliseum” får åtminstone mig att se framför mig den ultimata best of-boxen av SNK:s beat ’em up-historia, ett spel ännu större och mer episkt än 56-mannafightern ”Marvel vs Capcom 2”. Det visar sig tyvärr vara ganska långt ifrån sanningen.
Okej, det kryllar av karaktärer, och tag team-funktionen är underhållande. Men det är fortfarande en lättviktare jämte, säg ”King of fighters ’98 ultimate match”. Dessutom blandar ”Battle coliseum” välkända ikoner med rymdvarelser och gamla miffon från ”World heroes” på ett sätt som får det att kännas utspätt och förvirrat. Det förvärrar bara SNK:s största problem: att deras elakaste fighters är utspridda över så många olika titlar att om man vill komma åt alla de roligaste får man byta spel nästan lika ofta som man byter karaktär. Det känns som att sitta med en CD-växlare istället för att kunna sammanfatta alla favoritlåtar i en playlist.
Givetvis är ”Neo geo battle coliseum” ett lysande fightingspel. Men det är också ”Garou”, ”King of fighters ’98” och ”Samurai shodown II”, som alla finns på Xbox live arcade sedan länge.
Och inte förrän SNK lyckas separera adeln från pöbeln kommer de kunna kalla sig kungen av fightingspel.