Doom II — bättre än du minns det
Uppdaterad 2011-10-11 | Publicerad 2010-06-03
Jag har sagt det förut: om någon skulle trycka ett plasmagevär mot min tinning och fråga vad som på riktigt är det bästa retrospelet så skulle jag svara ”Doom”.
Jag vet inte hur långt före sin tid ”Doom” var, för inget annat spel har kommit ikapp det än.
Det enda möjliga undantaget är ”Doom II”. Föregångarens framgångsrecept har konserverats enligt konstens alla regler; den bärande bandesignen och stämningen har egentligen bara fått jäsa sig ännu vidrigare. Banorna bygger på ren illvilja, inte ivern att slussa fram spelaren mellan lökiga storymoment. Man ska lida, punkt.
Miljöerna präglas av grovt pixlad satanism, i bakgrunden tjuter monstren i kör till olycksbådande begravningsmarscher. Den klassiska undertiteln ”Hell on earth” gör skäl för sitt namn, inget FPS har haft en svartare stämning.
”Doom II” är inte lika bra som du minns det. Det är bättre.
Jag borde inte behöva hota dig med ett plasmagevär för att du ska inse det.