Id har mist sin magiska touch
Uppdaterad 2012-12-18 | Publicerad 2010-11-30
Rage till Iphone är rasande snyggt – men blir snabbt trist
ACTION Det är ett problem för ett spel när jag kan tänka mig betydligt roligare saker att lägga mina 15 kronor på.
Id Software var en gång världsmästare i speldesign – deras och FPS-genrens magnum opus ”Doom” använde alla trick i boken, och skrev sedan en till bok fylld med ännu bättre trick. Bandesignen saknade gränser, och det verkade Ids sadism också göra. Varje nytt rum var en överraskning, den ena obehagligare än den andra.
Men någon gång – förmodligen omkring tidpunkten då den kreativa ledstjärnan John Romero fick hybris och hoppade av – försvann känslan av att varje bana i varje Id-spel var ett genis lekplats. Deras spel stelnade i en inte särskilt smickrande form medan resten av branschen rusade vidare.
Det var inte bara det att Id misslyckades med att utvecklas i takt med att genren de mer eller mindre skapat själva blev allt friare och mer storydriven. Det värsta var istället att de helt saknade den kanonad av kreativitet som präglat deras tidigaste spel. Kvar fanns bara ett skal av imponerande teknik.
Får vad man betalar för
Om det går att få ett spel för 15 kronor att kännas tunt så är det precis vad ”Rage” till Iphone lyckas med. För inträdespriset får man tre banor och ett par olika fiendetyper som kastas mot en i all oändlighet. Det är visserligen töntigt billigt (om man inte ser det som en spelbar trailer för den kommande konsolversionen), men så blir det väldigt snabbt väldigt tråkigt också. Vilket känns som ett problem med tanke på att det här är det första livstecknet från Id på flera år, bortsett från några simpla spinoffs. Plötsligt blev jag väldigt mycket mer tveksam till nästa års fullblodsversion av ”Rage” till Xbox 360, Playstation 3 och PC.
Och då har jag ändå inga invändningar mot att man inte ens får styra sina egna steg i den här versionen av spelet. Det är upplagt som en klassisk rälsskjutare – eller ett ljuspistolspel med sämre styrning, om man vill se det från den mörka sidan. Man tiltar telefonen för att sikta och nuddar skärmen för att skjuta, ladda om och ducka undan, alla andra rörelser är automatiserade. Att jämföra det med moderna FPS är bara dumt. Det här är ett spel i samma anrika genre som ”House of the dead”, ”Resident evil: Umbrella chronicles” och ”Dead space: Extraction”.
Monotont och infantilt
Problemet är bara att den jämförelsen inte heller är så smickrande. Iphone-versionen av ”Rage” må vara avsedd som en anspråkslös aptitretare, men den blottar samtidigt ett företag som gick i kreativ konkurs före millennieskiftet. Upplägget är monotont, tonen påfrestande infantil, omgivningarna tråkigare än en regning novembermorgon. Det enda som imponerar är grafiken och kontrollsystemet.
Till skillnad från de flesta Iphone-spel är alltså problemet med ”Rage” inte att det inte går att spela.
Problemet är att det inte är särskilt roligt att göra det.