”Broken age” är Tim Schafers stora triumf

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Gå inte på myten om äventyrens död – även om Schafer själv råkade göra det

En sann historia står sällan i vägen för en bra historia, brukar det heta.

Fråga bara Tim Schafer.

Det finns två saker som folk är kvicka med att påpeka när de hör orden ”Grim fandango”. Det ena är att det tog livet av äventyrsgenren. Det andra är att det tog livet av Lucasarts.

Inget av det är sant, men vi envisas med att måla historien i svart och vitt. Tim Schafer har fått höra det så många gånger att han själv känner sig skyldig för att äventyrsspelen dog ut under tvåtusentalet.

Ja, han säger faktiskt så. I dokumentären som Double Fine har släppt med anledning av ”Broken age” pratar han som om han haft sönder branschen istället för att laga den.

Vad han missat är, för det första, att äventyrsspelen aldrig dog. Det skapas fortfarande mängder av dem. Några av de senaste årens bästa spel har varit äventyr. Spel som ”Machinarium”, ”Botanicula”, ”Gemini rue” och ”The walking dead” är direkta arvingar till ”The secret of Monkey Island” och ”Day of the Tentacle”.

Däremot hade dessa spel under lång tid ett mindre kommersiellt värde. Detsamma är sant för alla genrer som inte är action ur första- eller tredjepersonsperspektiv. Och det är just det här som Schafer har varit med och förändrat de senaste två åren. När han bad om 400 000 dollar på Kickstarter för att göra ett litet traditionellt peka-klicka-äventyr och fick nästan fyra miljoner istället ritade han om hela terrängen för spelutgivning.

”Broken age” är i dag symbolen för hela crowdfundingeran. Spel med stora budgetar har alltid behövt attrahera så många som möjligt för att bli framgångsrika. ”Broken age” visade att de lika gärna kunde gå på djupet istället så länge de var bra på att ringa in sin publik. De kunde vara små, kreativa, tvådimensionella, annorlunda och ändå sälja.

Schafer är en briljant spelskapare, men det här är hans tveklöst största triumf. Och det är så vi borde komma ihåg honom.

Inte som mannen som tog livet av en genre. Utan som visionären som sparkade nytt liv i en hel bransch.

Carl-Johan Johansson