Infriar inte löftena

Alfred Holmgren

Kinect har stor potential – dags att börja visa den

I en och en halv timme förra sommaren var det som om Microsoft förlöste framtiden inför våra ögon.

På en scen i Los Angeles demonstrerades deras superfuturistiska 3D-kamera Kinect för första gången – och som den demonstrerades. Legendariske speldesignern Peter Molyneux visade upp ett teknikdemo där en pojke såg vilken färg man hade på kläderna, hörde vad man sa, och kunde ta emot teckningar man höll upp framför honom.

Spielbergs favorit

Sedan tittade Steven Spielberg förbi för att förklara att Kinects efterdyningar skulle kännas långt utanför spelvärlden. I det ögonblicket var det väldigt lätt att tro på honom.

Ett och ett halvt år senare är Kinect här. Men inget av de där stora löftena.

Här och nu är Microsofts framtidsvision inget mer än en simpel – och väldigt dyr – partyspelsmaskin, i stil med numera antika Playstation 2-kameran Eyetoy. Men de flesta kommer ändå jämföra Kinect och dess casualspel med Wii – en plattform som i tre års tid tröttat ut oss med det ena partyspelet efter det andra.

För bakåtsträvande

Det de första Kinect-titlarna har gemensamt är att de alla är raka motsatsen till vad de hängivna spelarna – de som andaktsfullt följde den där presskonferensen ifjol – hoppats på. Plötsligt framstår det som att alla stora ord om att revolutionera hela spelmediet bara maskerade det faktum att Microsoft ville stjäla lite kunder av Nintendo.

Men under det glänsande svarta skalet, bakom det där hotfulla ögat, hoppas många fortfarande att tv-spelens framtid ligger och väntar.

För att det löftet ska infrias krävs dock att Microsoft börjar blicka framåt istället för tre år bakåt.