Genreblandning och strålande underhållning

Alfred Holmgren

”Blur” marknadsförs med en reklamfilm där ett miffo i Pride-mönstrad tröja och broccoli på huvudet kör gokart genom en färgglad regnbågsvärld tillsammans med en gris, en solros och en gnagare med keps. Plötsligt får broccoli-miffot syn på något. Han hoppar ur sin lilla bil, lutar sig mot ett staket och häpnar över den asfalterade neonvärlden på andra sidan, där glänsande sportbilar pepprar varandra med missiler. ”Oh WOW”, utbrister han. ”That’s AWESOME!”

I klartext: det är bara småbarn och bögar som spelar ”Mario kart”. ”Blur” är, som det poängteras i slutet av reklamfilmen, för ”big boys”.

Antydningen att det är vuxnare att gilla mörker och krom än färgstarka fantasivärldar är visserligen direkt förolämpande för den som haft minsta intresse för spel de senaste tio åren. Men man kan förstå att ”Blur” vill dölja sitt mindervärdeskomplex. I själva verket har det ju ”Mario kart” att tacka för allt.

Utvecklaren Bizarre creations är tidigare känd för ”Project gotham racing”-serien, och ”Blur” ett sätt för dem att bygga vidare på samma stadiga racingfysik utan att trängas med simulatorer som ”Forza” och ”Gran turismo”. Precis som i ”Wipeout” och ”Mario kart” är körbanan gödslad med vapen att plocka upp och rikta mot sina medtrafikanter. Men eftersom Bizarre creations är Bizarre creations så är även de lopp som körs helt utan magiska powerups lika hisnande. Och när vapnen väl blandas in i leken blir resultatet något av det hetsigaste sedan Sonys motorburna multiplayermangel ”Twisted metal”. Möter man ett tiotal onlinemotståndare på någon av de inhägnade arenorna förvandlas ”Blur” snabbt till en öronbedövande pyroteknisk mardröm.

Det kromade kaoset är strålande underhållning, och ”Blur” har med sin udda genreblandning alla möjligheter att bli en nischad Xbox live-evergreen.

Men jag tror knappast att ”Mario kart” stirrar avundsjukt över staketet.