Låt oss visa vilka det är som behöver växa upp
Johan Martinsson älskar spel.
Ändå har han mage att kritisera det ultravåldsamma ”God of war III” på dagens spelsidor.
Det ska vi vara glada för.
Samtidigt som resten av världen firade påsk fortsatte spelarnas ökenvandring.
Snacket på aftonbladet.se kom i helgen att domineras av en sorglig debatt om ett ännu sorgligare ”spel”, där en illa insatt krönikör använde en sedan länge bannlyst våldtäktssimulator som slagträ mot hela spelkuklturen. Till exempel drogs paralleller till Bjästa-fallet, som om obskyra japanska hentai-produkter från 2006 är lika självklara folknöjen i dagens Sverige som ”Mario” och ”GTA”.
När mothuggen haglat i något dygn kunde krönikören kontra med sitt retoriska trumfkort: ”HUR KAN TV-SPEL VARA SÅ VIKTIGT? Skaffa ett jobb, skaffa flickvän, häll ut joltcolan och VÄX UPP.”
När det är det här vi har att förhålla oss till är det kanske inte konstigt att folk ser oss som rabiata. Året är 2010 och det är fortfarande okej att i Sveriges största tidning bunta ihop alla landets hundratusentals spelintresserade under etiketten arbetslösa, perversa eremiter. Det är som att påstå att alla muslimer är sura jävlar och backa upp det genom att publicera en Muhammed-karikatyr.
Men hur provocerande det än är måste vi sluta falla för den här grejen. Vi kan inte låta oss reduceras till flaggbrännande fundamentalister varje gång en kolumnist eller rubriksättare får för sig att plocka några sensationspoäng på vår bekostnad. Det är ju precis dit de vill ha oss, precis då vi är som lättast att avfärda. Och det gagnar varken oss eller den kultur vi påstår oss försvara.
Om vi ska kunna legitimera denna folkrörelse i samhällets ögon – för det har vi tydligen inte lyckats med än – måste vi kunna ta kritik, trots att våra kritiker själva inte är kapabla till det. Kunna GE kritik när spelen vi vanligtvis älskar faktiskt förtjänar det.
Här intill visar Johan Martinsson ett exempel på hur man kan gå tillväga.
Låt det bli en övning i ödmjukhet istället för ett tillfälle att driva pajkastningen vidare.
Låt oss visa våra kritiker vem det egentligen är som behöver växa upp.