”Free to play” i en klass för sig

Hearthstone kan mycket väl vara spelet som placerar Blizzard på toppen igen

KORTSPEL Det pågår ett krig i spelvärlden.

På ena sidan: de som hatar ”free to play” – beroendeframkallande ”gratis”-spel som uppmanar dig att betala extra för olika fördelar. På andra: de som fortsätter spela sitt ”Candy crush saga”, medan de sjunker längre och längre ner i fördärvet.

Med free to play-spelet ”Hearthstone: Heroes of Warcraft” tar till slut även Blizzard sitt första steg ut på denna minerade mark. Men framförallt är det ett tecken på att kolossen, som annars är känd för att släppa ett perfekt spel vart femte år, vaknat upp och insett att den kanske håller på att bli förbisprungen. ”World of Warcraft” börjar bli gammalt, och intresset för att titta på ”Starcraft”-matcher har svalnat till förmån för spel som ”League of legends”.

Räddaren i nöden

Och ”Hearthstone” kan mycket väl vara spelet som kommer placera dem på toppen igen. Med 80 procent av rötterna i samlarkortspelet ”Magic the gathering” är det en enklare, mer uppspeedad version av världens största kortspel. Utifrån en av nio grundklasser hämtade från ”World of Warcraft” bygger man sin lek på 30 kort. Färgstarka varelser samsas med besvärjelser och hemlighetskort, och målet är att få ned motståndarhjältens liv till noll. För varje drag fylls mätaren med mana på ytterligare ett steg, varpå det går att spela fler eller kraftfullare kort.

Enkelheten är befriande. Det tar en minut att förstå ”Hearthstone”. Efter en timme börjar man se möjliga kombinationer och ana spelets djup och skönhet. Att bli fullärd tar om inte en livstid så i alla fall tusentals matcher.

Snabbt och explosivt

Eldklot flyger, pjäser offras som i ett schack på speed, och på ett drag kan balansen ha förändrats helt. Matcherna är snabba och explosiva. Men det går åtminstone att öva mot datorn eller spela mot vänner innan man påbörjar den mödosamma klättringen upp i rankingen.

Arenan är ytterligare ett lysande inslag. I detta spelläge använder man inte någon av sina färdiga lekar, utan bygger en på plats genom att välja kort tills leken är full. Den som har spelat samlarkortspel tidigare känner igen konceptet, som brukar kallas ”draft”, och som också innebär att man inte har någon fördel av att ha köpt dyra kort. Här har alla samma förutsättningar, och spelet pågår tills dess att man har förlorat tre matcher. Den som är tillräckligt skicklig kan alltså i teorin spela ett oändligt antal matcher – hela tiden med läckra priser hägrande vid horisonten.

Oöverträffad fingertoppskänsla

Återigen visar Blizzard upp sina oöverträffade fingertoppskänsla. Den syns framförallt i detaljerna – menyerna, de unika animationerna och ljuden som varje kort har när man spelar dem, eller känslan av kortens mjuka rörelser när man för muspekaren över dem. Efter hundratals matcher är det sådant som skiljer agnarna från vetet. ”Hearthstone” är så putsat och polerat att ingen annan utvecklare hade kunnat göra det lika bra.

”Hearthstone” är en fantastisk casual-satsning. Det var åratal sedan jag blev så uppslukad av ett spel, och jag tillbringar plötsligt mina dagar med att dagdrömma om nya lekstrategier.

Planar ut för tidigt

Det man möjligen kan invända är att man inte behöver vara särskilt en särskilt bra spelare för att spela ”Hearthstone” optimalt. Än så länge finns 465 kort (varav 382 kan samlas av spelare), och efter att ha spelat 100 matcher har man rätt bra koll på de flesta. Många lekar spelar mer eller mindre sig själva – den riktiga svårigheten sitter istället i att bygga dem. Där planar utmaningen ut för tidigt, och själva spelandet blir en aning förutsägbart. Om man dessutom lägger till att all form av turneringsspel saknas i dagsläget står det klart att den riktigt långa livslängden saknas än så länge.

Svårt att hålla ut

Men Blizzard spelar trots det i en helt annan liga än de vanliga lurendrejare till utvecklare som gör spel där det förr eller senare inte går att komma vidare om man inte öppnar plånboken. Det går att spela det fullständiga ”Hearthstone” utan att betala, och med hårt slit allena samla ihop fler kort. Samtidigt delar det absolut free to play-spelens osunda lockelse, och snart börjar man spekulera i om det ändå inte vore trevligt att köpa några extra kortpaket. För visst är det en medveten strategi av Blizzard att låta de mer sällsynta korten vara bättre och ha nyckelfunktioner i de starkare lekarna. Resultatet? Själv höll jag ut i en dag innan jag köpte på mig en packe kort.

En sak är klar. Inte ens i Azeroth finns det några gratisluncher.

Magnus Eriksson