Därför förlorar Japan spelkriget
Japan är på väg att gå under som spelnation. Äntligen.
När jag var i Japan förra gången hade min favoritspelbutik konverterats till ett mecka för modellentusiaster.
Där hyllorna tidigare dignat av digitala delikatesser, där backarna med Famicom-kassetter varit stora nog att bada i, upptogs nu istället varenda kvadratcentimeter av färgglada plastrobotar för hemmabyggare.
Om jag var överraskad? Inte ett dugg.
Japan beskrivs ofta som världens mest spelälskande land, men i takt med att Nintendos lek & lär-mjukvara kvävt marknaden har de traditionella spelen trängts ihop med mer ljusskygga företeelser i nördkulturens utkanter. I mytomspunna geekgettot Akihabara finns världens bästa spelutbud vägg i vägg med mangamånglare och skumma affärer som specialiserar sig på hentai-shooters. På gatorna delar unga flickor, utstyrda som viktorianska hembiträden, ut flygblad för att marknadsföra så kallade maid-caféer.
Marginaliseringen av Japans spelmarknad har skett till förmån för västerländska stormakter som ”Halo” och ”GTA”. I dag är det japanska utvecklare som pratar om att lära sig av väst, inte tvärtom. Men chockvågorna som förintat stora delar av Japans spelbransch har också, likt de allierades bombmattor under andra världskriget, lämnat fältet fritt för nytänkande och djärvhet.
Därför heter inte årets modigaste rollspel ”Mass effect 2”, utan ”Final fantasy XIII”. Därför vågar Nintendo exportera ”Sin and punishment 2”. Därför kontrar Sega med sitt exotiska epos ”Yakuza 3”, tätt följt av del fyra. Därför ger oss Platinum games, efter ”Bayonetta”, ”Infinite space” och ”Vanquish” – två av årets tyngsta motvikter till alla grådaskiga FPS.
Kanske är Japan på väg att än en gång bygga ett nytt skinande imperium i ruinerna av det gamla. Kanske är de här spelen bara de sista panikåtgärderna än landets spelmarknad skrumpnar ihop.
Men hur det än går kommer de alltid ha sina plastrobotar.