Misshandlar både kropp och psyke

Uppdaterad 2011-03-22 | Publicerad 2011-02-24

Fight night champion är inte snabba kickarnas spel

SPORT Will Rokos kommer inte vinna några priser den här gången heller.

Manusförfattaren blev Oscarsnominerad för ”Monster’s ball”. Nu har han skrivit historien om Andre Bishop – den snabbfotade sluggern i ”Fight night champion”.

Eller skrivit och skrivit. Rokos har snarare rivit sidorna ur manuskriptet till ”Rocky”. Stulit alla klassiska karaktärer från alla klassiska fighterfilmer. Den talangfulle och godhjärtade arbetarklassonen. Den korrupte promotorn. Den naive yngre brodern. Den vise gamle sekonden i gubbkeps och – wait for it – den kallblodige rivalen.

Precis det man vill ha, med andra ord.

Givande kontext

”Champion” tjänar på att omge sig med stereotyper. Rollerna är tydliga, det är Gott mot Ont, Uppstickaren mot Systemet.

Andre Bishops historia berättas i mellansekvenser men får liv och nerv i varje fajt. Vid ett tilfälle måste Bishop knocka sin motståndare – det ryktas att domarna är mutade och matchen riggad. I en annan får han förlita sig på sin vänsterhand – den högra är sargad efter ett överfall. I en tredje? Well, jag nöjer mig med att säga att rekvisitan är ett fängelse, två skinnskallar och några liter blod.

Det här ger ”Fight night champion” ett sammanhang vi inte sett i ett boxningsspel sedan Little Mac löptränade framför Frihetsgudinnan.

Ingen vidare realism

Men om Rokos banala berättelse träffar i magen måste man snarare använda huvudet för att faktiskt ta sig till titelmatchen.

”Fight night champion” är kanske ingen realistisk boxningssimulator, men ambitionerna finns där. Visserligen är det enklare att kombinera jabbar, krokar och uppercuts i ”Champion” än i tidigare delar. Det är lättare att både blocka och ducka inkommande slagserier. Men minsta misstag straffas hårt med kraftfulla kontringar. Och det är ingen idé att ge sig ut på turnéer av vilt svingande – mjölksyran får konditionsmätaren att sjunka sekundsnabbt. Det är ”stick and move” som gäller, åtminstone för Andre Bishop.

Nöta sig till perfektion

För vid sidan om hans historia kan man förstås skapa sin egen boxare i en separat kampanj – som är både mer flexibel och djupgående än tidigare ”Fight night”-spel. Men dess poänglöshet blottas i skenet av Bishops historia. Bara en serie allt tuffare matcher isolerade för sig själva. Utan vare sig bakgrund eller framåtrörelse. Men möjligen perfekt för den som vill nöta sig till perfektion.

Det är för övrigt enda sättet – tro inte för ett ögonblick att ”Champion” är de snabba kickarnas spel. Det misshandlar ens kropp i ringen och ens psyke i vardagsrumssoffan. Personligen hade jag önskat lite mer feedback, några goda råd när jag inte begriper vad jag gör för fel.

Men så lär jag aldrig vinna några priser i ”Fight night champion” heller.

ANNONS