Spelkrig på tre fronter
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-03
10-talet inleds inte med ett krig. Utan flera stycken.
Nya kontrollmetoder ställs mot gamla, efterlängtade uppföljare mot kaxiga debutanter, fysisk speldistribution mot nedladdning och streaming.
Redan under 2010 kan spelreglerna komma att skrivas om helt och hållet.
Nöjesbladet berättar varför.
Front 1: Rörelsekontroll
Det är revolution i luften. Men vindarna blåser inte från det håll vi väntat oss.
Enligt den traditionella konsolkalendern borde vi redan nu sitta och dregla över nästa generations Playstation, Xbox och Wii. Men något håller på att hända. Det är snart fem år sedan Xbox 360 släpptes. Ändå lär vi inte se en skymt av dess uppföljare på åtminstone ett par år. Sony pratar om en livscykel på tio år för Playstation 3 (som släpptes 2007). Det känns så avlägset att prata om nästa generations konsoler att termen ”next gen” fortfarande används av många för att beskriva dagens spelmaskiner, flera år efter lanseringen.
Där det tidigare varit en självklarhet att byta ut konsolerna mot en mångdubbelt kraftfull maskinpark var femte år menar vissa att vi börjar närma oss ett skede där spelen drivs på avlägsna servrar, helt oberoende av lokal hårdvara. Andra tror att Microsoft, Sony och Nintendo kommer satsa allt på nedladdningsbara spel i stället för sådana man köper på skiva i butik. Ytterligare några tar för givet att nästa generations konsoler – vilken form de än antar – rent tekniskt blir en inkrementell snarare än revolutionell förbättring.
Just nu får vi nöja oss med vad åtminstone Microsoft betraktar som minst lika omvälvande som att släppa en ny konsol: den gradvisa övergången till rörelsekontroll på samtliga plattformar. Sony säger sig bli först ut med sin högprecisa variant till Playstation 3 – tänk dig ett par ”Buzz”-kontroller, med knappar och allt, vars vinkel och position registreras av en kamera som tolkar dem som handtagen på ett svärd, en automatkarbin eller en pensel i spelvärlden.
Det Microsoft fortfarande kallar Project Natal har en diametralt motsatt approach – Natal är helt enkelt en hyperkänslig 3D-kamera som registrerar alla rörelser man utför, på höjden, bredden och djupet, med eller utan kontroll i händerna. Tanken är att det helt skarvlösa spelandet ska bli en social revolution som låter Microsoft knacka på hos de spelare som redan har en Wii eller ett ”Singstar” hemma. För hardcore spelare har tekniken redan visat sig vara intressant, trots frånvaron av knappar – och trots en potentiellt dödlig fördröjning mellan rörelse i verkligheten och på skärm. Alla som bevittnat ”Milo and Kate” på nära håll – ett ”spel” där man ställer sig framför kameran för att konversera med en nästan kusligt mänsklig liten kille, som tack vare kameran kan se en lika väl som man ser honom – vet att Microsoft menar allvar.
Kanske står vi inte alls inför en revolution. Kanske är vi redan mitt i den.
Front 2: Storspelen
Vissa menade att 2009 var de oändliga uppföljarnas år.
De kan sluta läsa här.
En stor del av anledningen till den urvattnade uppställningen under 2009 års andra hälft är nämligen att mängder av mäktiga uppföljare fått uppskov – vilket nu är på väg att löpa ut. Därför kan de första månaderna av 2010 – en tid på året då spelbranschen vanligtvis går i ide efter den utmattande julruschen – rada upp ett startfält nästan lika starkt som föregående vinterhalvårs.
Hyllade actionspelet ”Bayonetta” (tänk ”Devil may cry”) och massiva onlineshootern ”MAG” riskerar att utplånas av kometer som ”Bioshock 2” och ”Mass effect 2” – samtidigt som hyperambitiösa PS3-thrillern ”Heavy rain” och enorma rollspelssläppet ”Final fantasy XIII”(senare under året följt av onlineuppföljaren ”Final fantasy XIV”) går in för landning.
Det är inte utan anledning som många ser första halvåret som öppet mål för
Sony – tack vare en anstormning ledd av just ”Heavy rain” samt trumfkorten ”God of war III” och ”Gran turismo 5”. Under våren ska även den nya rörelsekänsliga Playstation 3-kontrollen hinna lanseras (Microsoft beräknas replikera först mot slutet av året).
Före sommarens slut kommer alla dessa stortitlar ha fått sällskap av ”Prince of Persia: The forgotten sands” (ett nytt äventyr tänkt att lanseras parallellt med Hollywood-filmatiseringen av ”Prince of Persia”), ”Super street fighter IV”, PSP-släppet ”Metal gear solid: Peace walker” och evigt efterlängtade finska skräckisen ”Alan Wake”. Följt av en höst som packar ”Halo: Reach”, ”Fable III”, ”Super Mario galaxy 2”, ”Ico”-skaparen Fumito Uedas PS3-debut ”The last guardian” och Biowares monumentala MMO-satsning ”Star wars: The old republic”. Fråga oss inte hur, men någonstans däremellan ska vi dessutom försöka hinna med ”Max Payne 3”, ”Crysis 2”, tjeckiska eposet ”Mafia II”, tokfeta co-opshootern ”Lost planet 2”, ”World of Warcraft”-expansionen ”Cataclysm” och det i 12 år eftertraktade ”Starcraft II” (fast vi tror det när vi ser det).
Vad resten av 2010 kommer erbjuda oss kan vi än så länge bara drömma om.
Kanske är det lika bra.
Front 3: Strömmande spel
Fysisk media. Dvd-skivor. Blu-ray.
Lägg orden på minnet, för om ett par år kan de vara helt utrotade.
Det är ingen hemlighet att spelföretagen, såväl konsoltillverkare som mjukvaruförläggare, börjar ana ljuset i tunneln för spelen som säljs på skiva i butik. Fullskaliga konsolspel har redan börjat distribueras över nätet, om än i än så länge obetydlig skala, medan onlineplattformar som Steam fått stort genomslag på PC.
Och nu flockas korparna som gör allt för att skynda på dödsförloppet för att kunna knycka åt sig sitt stycke av onlinemarknaden. Under 2010 uppges två av de mer spektakulära exemplen – Onlive och Gaikai – debutera. Och här är det inte ens tal om några konsoler som mellanhänder – spelgrafiken ska helt enkelt strömmas direkt in i tv:n från centraliserade servrar. I Onlives fall väljer man spel från en meny direkt på tv-skärmen – utan att man behöver ladda ner flera gigabyte speldata först, eller ens äga en spelkonsol. Den enda externa hårdvara som behövs är en blygsam dator eller, om man inte ens har en sån, en liten dosa som tar emot videoströmmen.
Tekniken dras än så länge med kraftiga begränsningar, till exempel när det gäller upplösning och skärmuppdatering. Ingen förväntar sig heller att den ska slå ut spelbutikerna och spel som packas i dvd-fodral innan Microsoft, Sony och Nintendo lanserar sina egna alternativ. Men i bästa fall kan Onlive och Gaikai slå upp ett fönster till framtiden – och ju längre det står öppet, desto svårare blir det för de trögfotade storföretagen att inte blåsas omkull.