Karusellsnurrande humor
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-03
Wallace & Gromit in fright of the bumblebees
Ska man spåra arvet till ”Wallace & Gromit” måste man i princip spränga hela den brittiska genbanken: det är visslande tekittlar, det är ”Hem till gården”, det är grönmurriga hedar och hus i cottagestil med klängväxter runt fönstren.
Ni hör ju själva, att göra ett kommersiellt gångbart tv-spel av Nick Parks lerhusse och hund kräver viss fingertoppskänsla. Såväl ”Project zoo” (2003) som ”Curse of the were-rabbit” (2005) missade målet med att försöka göra actionbetonade plattforms- och sandlådespel.
Så vart vänder man sig om man vill göra trovärdiga spel med människoliknande djurfigurer utan att det blir Disney av allt? Svaret är så klart Telltale, utvecklarna som redan gett oss äventyren ”Sam & Max” i säsongspaket.
”Fright of the bumblebees” följer samma episodformat (den första av fyra), och är behandlat med samma silkesvantar. Allt i spelet – pussellösningen, manuset, detaljerna – är skrivet utifrån förlagans karusellsnurrade humor.
Enda nackdelen är att det har lite kort livslängd, runt tre timmar, och på så vis påminner mer om de leranimerade kortfilmerna.
Men för futtiga 350 kronor får man alla fyra episoderna – och en fribiljett till engelska landsbygden av bara farten.