Har framtiden för sina fötter – men debuten är svag

Alfred Holmgren

Playstation Move

helskärm

Varje gång du spelar Playstation 3 är det en död dröm du håller i dina händer.

Sonys första försök med rörelsekontroll till Playstation 3 var ett så allvarligt plagiat att det hade fått dem utslängda från universitetet. Den gången var det den vanliga handkontrollen som fick en inbyggd tiltsensor, märkligt nog kort efter att Nintendo presenterat sin revolutionerande Wii-kontroll.

Och som de hånades för det. ”10 minuter efter att Wii utannonserats slog det mig: rörelsekontroll!” utropar en Sony-chef på ett av de otaliga bildmontage på internet som gjort narr av beslutet.

Du behöver inte skämmas om du inte minns den här satsningen, för det är det knappt någon som gör – trots att alla Playstation 3-kontroller som tillverkas än idag kan känna av rörelser.

Men Sony kan fortfarande inte släppa taget om den där drömmen. Därför har de stöpt om den i en ny, avlång form – nästan identisk med en Wii-kontroll, som av en händelse – och gett den ett nytt namn: Move.

Precis som Wii – i princip

Har du någonsin hållt i en så kallad Wiimote vet du exakt hur Move fungerar. Med hjälp av den obligatoriska kameran Playstation Eye – som spårar de upplysta bollarna på Move-stavarna – känner kontrollen av hur du lutar, svingar, hugger och vrider den. Den kan låta dig kontrollera ett svärd, en golfklubba eller ett pingisracket med naturliga rörelser. Principen är densamma som på Wii – men det är inte precisionen. Här har Sony tagit ett viktigt steg framåt. Särskilt rörelser i djupled registreras mycket mer exakt än man är van vid (även om det är lätt att störa sig på den lilla fördröjningen mellan att man till exempel svingar kontrollen och att något händer på skärmen).

Men att den tekniska lösningen är genomarbetad hjälper inte mycket när Sony ändå saknar de spel, och framför allt den självklara pedagogik, som Nintendo har på sin sida. Inget av deras problem sitter i själva hårdvaran – så vitt vi kan bedöma har den mycket större potential än en Wii bestyckad med precisionstillsatsen Motion Plus – utan i mjukvaran.

Sonys första laddning Move-spel bär vittne om att de helt missat att det var enkelheten som placerade Wii under var mans tv – det och det låga priset. Move har nämligen varken eller. För en bit över 2000 kronor – det finns flera olika konfigurationer, det är rena djungeln – får man två kompletta kontrolluppsättningar, den kamera som behövs för att registrera alla rörelser, ett spel, och insikten om att Sony verkar ha trott sig utveckla en Nasa-applikation snarare än ett spelsystem för hela familjen.

Ta till exempel ”Wii sports”-plagiatet ”Sports champions”. Skärmen är nedlusad med mätare och reglage. Bara att byta sport kräver hisnande 14 knapptryck, inklusive en obligatorisk omkalibrering av kontrollen. Plus laddningstider. Hade man tänkt göra det till sitt partyspel får man hoppas att ens vänner inte har bråttom någonstans.

Kvävande konkurrens

Men även om man kan tycka att Sony siktat lite snett är det inte svårt att förstå att de hakat upp sig på själva tekniken, snarare än att göra den så lättillgänglig som möjligt. I händerna på rätt utvecklare kommer Move möjliggöra spelupplevelser bortom allt du någonsin sett.

Det är den dock inte ensam om. I november släpper Microsoft sin 3D-kamera Kinect till Xbox 360 – ett tillbehör som låter dig styra menyer och vissa spel helt utan handkontroller. Det räcker med att prata och vifta för att den ska förstå dig.

Och från andra sidan är Nintendo redo att storma marknaden med det enda deras imitatörer faktiskt saknar: intressanta spel.

Mitt i korselden befinner sig Move med sina triviala releasetitlar och höga pris.

Det kommer krävas mer än så för att den inte ska reduceras till rekvisita i några tusen skämtbilder på internet.