Magi uppstår - för Marling
Uppdaterad 2015-06-26 | Publicerad 2015-05-21
Gitarren hjälper artisten gå från oengagerad till cool
Laura Marling tycker inte om tekniska prylar och mellanprat. Men hon är cool som en isprinsessa och sjunger med perfekt behaglig pondus.
Det är precis allt som behövs.
Hon är barn till en baron. Pappa Sir Charles William Somerset Marling ägde en studio och introducerade dottern för folkmusik. Någonting Laura Marling beskrivit som lika delar välsignelse och förbannelse.
Det hindrade henne nämligen från moderna inspirationskällor. Under inspelningen av mästerliga ”Once I was an eagle” lyssnade hon till exempel bara på musik utgiven mellan 1969 och 1972.
Illa dold skepsis
På Debaser Medis noterar hon halvvägs in i konserten en iPad i publiken.
– Det är alltså så det funkar nuförtiden, säger 25-åringen med illa dold skepsis.
I vit klänning, blont hår och blek hy fixerar hon blicken längst bak i lokalen. Reading-sångerskan balanserar konstant på gränsen mellan nästan oengagerad och cool, men landar alltid i det sistnämnda.
Konserten pendlar mellan två uttryck. Det ena är en sval rock, som den lät på PJ Harveys album ”Stories from the city, stories from the sea”.
Det andra är hennes egen tolkning av Sandy Denny och Neil Young.
Lysande gitarrspel
Och det är när Laura Marling hänger på sig den akustiska gitarren som magi uppstår. Hon briljerar med ett perfekt tillbakahållet Joni Mitchell-vibrato och lysande gitarrspel.
När hennes singer/songwriter-noveller ”I was an eagle”, ”Goodbye England (Covered in snow)” och ”Worship me” naglar sig fast kan bara en bländande kamerablixt störa.
Marling avbryter sig plötsligt.
– Det är mycket teknologi ikväll, konstaterar hon torrt och börjar lugnt om låten på sin Ricken- backer- gitarr.
Laura Marling
Debaser Medis. Publik: 620. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Goodbye England (Covered in snow)”. Sämst: De rockiga partierna är inte lika intressanta.