Briljante jazzpsychorockaren är missljudens professor Balthazar
Publicerad 2012-08-11
Wilco
Scen: Azalea. Bäst: ”Heavy metal drummer” och gitarrguden Nels Cline. Sämst: Musiken trivs nog bättre på mindre scener.
GÖTEBORG. Redan i första låten – en massiv ljudvägg som muckar gräl med öronen – känns det som att Wilco frågar publiken:
– Törs ni lyssna på oss?
Det här är det experimentella amerikanska rockbandet som spelade in skivan ”Yankee hotel foxtrot”, inte altcountrygruppen från albumet ”A.M.”. Och det blir allt svårare att kategorisera musiken. Vad är det här för genre? Friformsshoegazerjazzy- psychorockasoulicioscountrypopadelicainspace?
”Arsenal av pedaler”
I dånets centrum står den briljante Nels Cline med en arsenal av pedaler och manicker och dubbelhalsade gitarrer. Ibland fuzzar han i väg i symfonirocklånga solon. Och ibland är han de uppfinningsrika missljudens professor Balthazar.
Sångaren Jeff Tweedys hypnotiska melodier får spela en viktig men liten biroll. Konserten kräver en koncentration och ett tålamod som sällan finns framför stora festivalscener utomhus. Framträdandet är coolt, men för introvert för att fungera på Way Out West i kväll.
Och en sak till:
I vissa låtar verkar ljudet skötas av en konservburk.