Rockklassisk fest med bongotrummor
Publicerad 2012-06-29
Så många 
får Wolfmother
BORLÄNGE Wolfmother har alltid varit ett uppenbart gediget liveband, på det där klassiskt sprakande 70-talsviset. Framför en väl tilltagen och ölgrundad festivalpublik är spelningen i Borlänge inget undantag. Det blir festligt direkt. Sydneybandet Hammondfräser, jambusar, okynnessolar bakom luggen, bongotrummar frenetiskt och flummar in Doors "Riders of the storm" i ”White unicorn”.
Med en energi som artister borde ha men ofta saknar blir bandets riffiga blandning av Zeppelin och Black Crowes lätt att gilla och slår brett över generationerna. Att allt låtmaterial inte är lika oemotståndligt svängigt och refrängstarkt som ”Dimension”, ”Woman” och "Joker and the thief" spelar mindre roll. Wolfmother anstränger sig alltid lite till, bänder en sträng tuffare eller leker roligare bakom orgeln. Då blir det alltid kul och intressant ändå.
Mycket mer rockklassiskt än så här blir det inte på Peace & Love 2012. Åtminstone inte innan My Morning Jacket har ställt sig på scen.