Rocken far fram som en snöplog
Publicerad 2012-01-26
Brolle berättar sin livshistoria med musiken
Brolle hade blivit misshandlad av fyra killar och vaknat upp på sjukhus. Fått ångest. Då räddade en sång honom.
Se där en bit från Brolles musikaliska självporträtt.
Bodens svar på Jerry Williams.
Sången han tröstades av om och om igen var ”Stand by me”. Gospelsången som Elvis Presley sjungit in.
Han sjunger skickligt rockklassikerna. ”Blue suede shoes”, Ray Charles ”What’d I say?”, Elvis ”Suspicious mind”, Johnny Cash och Jerry Lee Lewis, ”Unchained melody” av The Righteous brothers. Buddy Hollys ”Rave on” och ”Peggy Sue”. Brolle har rösten och rörelserna och bandet är bra. Han kunde nöjt sig med det.
Blandar med eget
Men han vill mer. Berättar om hur musiken förändrade honom. Sjunger sina egna sånger sida vid sida med de eviga jukeboxlåtarna. Han får övre Norrland att kännas som Tennessee, en plats för blå ensamhet. ”Jag är född i en liten by i ett hörn av världen”. Då passar det att han inleder med Dan Anderssons längtande ”Omkring tiggaren från Luossa”. Och tar sig an Cornelis Vreeswijks anarkistiska texter.
Brolle och bandet far genom den svenska versionen av ”Me and Bobby McGee” som en skenande snöplog nedför störloppsbacken.
Vinkar till WIlliams
Han gör nya låtar, men känns tryggt förankrad i den tidiga rock’n’rollen på samma sätt som Jerry Williams. Besläktat mellansnack.
Men Brolle brinner verkligen för eld som bildspråk.
Hans egna sånger heter ”Burned by the fire”, ”Playing with fire”, ”Ett hjärta som glöder, som en gång brann” och han sjunger ”Great balls of fire” och ”Ring of fire”. ”Burning love” var hans bidrag i ”Körslaget”.
I hetaste laget.