De gör festivalen till en begravning
Uppdaterad 2012-06-17 | Publicerad 2012-06-16
Vad är ett bra liveband?
Inte The Cure i alla fall.
Och fredagen avslutades med The Cure.
Festivaler brukar ha en annan dramaturgi.
I vanliga fall brukar kvällarna avrundas med en smäll, något upplyftande, något som värmer frusna åskådare och skickar hem dem till tälten med ett leende.
Men genom att placera Robert Smith sist blev andra dagen av Hultsfredsfestivalen 2012 en begravning.
Och inget större fel med det.
Bantad spelning
Dessutom hade gruppens senaste festivalgig blåst upp förväntningarna. Ute i Europa har The Cure hittills gjort monsterlånga konserter och spelat över 35 låtar.
Alla hits ska med. Alla ska vara nöjda.
Setlistorna har till och med fått Bruce Springsteens längsta konserter från 1980 att kännas beskedliga och tama och koncisa.
I Hultsfred presenterar The Cure dock en lite mer komprimerad spelning. Men det känns som om de hinner med hela karriären (de släppte sin första skiva 1979, långt innan de flesta som står framför scenen var födda).
Och det är inte vilka låtar som helst.
”High”. ”Lovesong”. ”In between days”. ”Just like heaven”. ”A forest”. ”Pictures of you”.
Men det spelar ingen roll hur många fantastiska singlar eller klassiska albumspår som gruppen radar upp eftersom de så sällan lyckas göra någonting av dem.
Ett domedagsdrön
Det finns några undantag. Det bränner till i ”Just like heaven” och ”Lullaby” och den eviga älsklingen ”Friday I’m in love”, men annars... låtarna börjar och slutar och publiken applåderar och sen börjar samma procedur om igen.
Musiken låter som på skiva, fast med sämre ljud och lite långsammare. Medlemmarna står blickstilla med instrumenten tätt intill sig, förutom den punkiga basisten som struttar omkring och vickar på häcken och poserar som om han uppträdde med Green Day. Det ser... märkligt ut.
Resultatet är ett svart och jämntjockt och segt och fantasilöst domedagsdrön som bara pågår och pågår och pågår.
Hörde jag en gravsten snarka? Jag tror det.
Alla recensioner från Hultsfred:
The Cure
Plats: Green stage, Hultsfred. Publik: Större delen av festivalen trängs i mörkret. Längd: För länge, som vanligt. Bäst: ”Lullaby” och ”Friday I’m in love”. Sämst: Den akuta bristen på dynamik. Och det blir inte bättre när ljudet försvinner i början. Fråga: Vilken krukväxt påminner Robert Smiths frisyr om?