De visar att isländsk musik är mer än inåtvänd valsång
Publicerad 2014-02-15
Summerburst har fått sitt efterlängtade alternativ.
Sónarfestivalen sprider internationell dansmusikglans av det sofistikerade snittet.
Sónar föddes i Barcelona för 20 år sedan och har via städer som Buenos Aires, Tokyo och New York växt till världens kanske mest omtalade festival för elektronisk musik.
I september förra året smögs nyheten om en svensk upplaga ut på sociala medier. Glädjande, eftersom Sónar sätter dansmusiken i centrum. Här lyssnar man på dj:s snarare än behandlar dem som en fond att dricka shots till.
På programmet finns internationella finakter som Floating Points och Daphni sida vid sida med svenska kollektivet Studio Barnhus och La Fleur och popakter som Iberia och Little Jinder. Münchenbryggeriets tre scener gör festivalen bekväm, modern och lyxig.
Svenska The Field är en av de första akterna ut. Med monoton, minimalistisk techno försätter Axel Willner publiken i en trevligt trans. En trappa upp står systertrion Sisy Ey. De visar att isländsk musik är mer än inåtvänd valsång. Den kan lika gärna vara extrovert stämsångshouse i hatt och långrandig kavaj.
På balkongen röker en skäggig man tappert i linne trots kylan. En tjej huttrar bredvid med en Estrella. Sónar är succé även på ett svenskt bryggeri i februari, fjärran sol och cava.