Slash helt okej – som coverband
Publicerad 2012-06-15
Slash riffar vidare på en opersonlig hårdrocksö i pophavet
HULTSFRED. Säga vad man vill om årets Hultsfred. Någon hårdrockfestival är det inte.
Slash och hans band känns minst sagt malplacerade.
Det är svårt att veta vilka – förutom möjligen The Stone Roses – som publiken är här för i kväll.
Jag vågar påstå att väldigt få har betalat entré primärt för att se Slash och hans combo Myles Kennedy & The Conspirators.
Om det är nåt slags paketlösningar och bokningspolitik som ligger bakom att Slash spelar här och inte på Metaltown i helgen vet jag inte, men de känns som en hårdrocksö mitt i pophavet i Hultsfred och responsen blir förstås därefter.
Opersonligt gapande
Bandet spelar sin tungt riffande rock, där den ikoniske Guns N’ Roses-gitarristens skalövningssolon förstås får rejält med utrymme. Myles Kennedy är en ganska opersonligt gapande sångare och låtarna pendlar mellan småcatchy glamhårdrock och ganska enkelspårig funkriffmetal.
En av få gånger som det glöder till är när basisten sjunger i den lite punkigare ”Doctor Alibi” som gästades av Lemmy på skiva.
Slash är precis så Slash som någon kan begära, med sin variant på duckwalk och en t-shirt som det står ”National Pornographic” på (det hade dock varit mer rock’n’roll om just Slash de facto haft en ”National Geographic”-t-shirt).
Får folk att springa
I slutet kommer ”Sweet child o’ mine” och ”Paradise city”, vilket får folk att springa från andra delar av området.
Och visst, vi ser att det är Slash som spelar låtarna som gjorde honom legendarisk.
Men sluter man ögonen kunde det lika gärna vara ett ovanligt habilt coverband.