BOLOGNA. Vill man leta brister kan man högst hitta tre.
De finns i ljudet, landet, längden.
Om arton dagar borde minst två av dem vara åtgärdade.
KLASSIKER Ska du bara se en Iron Maiden-konsert i ditt liv så ska du se den här, tycker Aftonbladets Marcus Grahn. Bruce Dickinson levererar allt man kan önska sig.
Bruce Dickinson ljuger, just efter ”The trooper”. Han störs av ljudet och sluddrar, räknar, skapar rundgång och instruerar, och till slut sparkar han lojt och skriker:
– It still sounds like shit, but what the fuck: ”Wasted years”!
Måste ses
Han ljuger, för det här låter inte alls som skit. Det låter som en liten dröm. Tekniskt svajigt, men med låtar som är ... är ... ä ...
Jaha, och här tog orden slut.
Aftonbladet beklagar, ”Powerslave” blev för mycket.
I stället hänvisas till den lilla listan här nedanför. Där står ”Aces high”. Där står ”Revelations”. Där står ”Moonchild” och ”The clairvoyant”. Det är titlar som betyder att om man bara ska se en Iron Maiden-show, då ska man se den här. En oblyg åttiotalsorgie, inspirerad av turnén som 1985 skapade ”Live after death”. Med en extatisk
För kort setlista
Bruce Dickinson, ett kroniskt formstarkt band och den setlista som flest fans vill höra. Den som skadas enbart av att den är för kort.
Det är oerhört att se, och det kommer att bli större i Stockholm och Göteborg den 16 respektive 26 juli.
När ljudfolket fått skäll, och när det hörs en ojämförbart hysterisk Sverigepublik.
När det är de som får stärka ”Fear of the dark”... När robot-Eddie petar på Janick Gers i ”The clairvoyant”... När skynket faller i introt, när Winston Churchills ”we shall never surrender”-tal exploderar av ”Aces high”...
Iron Maiden gör en mållös
