Vackert, dystert vemod
Publicerad 2012-06-03
Lars Winnerbäcks sånger skjuter rakt in i försommarnatten
Hela Sveriges raraste dysterkvist är tillbaka – lite dystrare, lite mindre rar. Det klär honom alldeles utmärkt.
Kanske har Lars Winnerbäck drömt om det här sedan han satt i pojkrummet på Tuvgatan i Linköping och lyssnade på ”Appetite for destruction”.
Ska man sammanfatta rocken i ett band och två ord slutar det ju alltid med Guns N’ Roses.
Det visste Lasse redan då.
Och det är rocken det handlar om när Winnerbäck begår officiell turnépremiär i Hässleholm efter fredagens genrep på Debaser Medis i Stockholm.
Sommaren 2012 ångar han på som stod han i Snoddas replokal.
Halva Hellacopters
Det är främst tack vare hans nya band. Sångaren har lyckats med den häpnadsväckande uppgiften att värva halva Hellacopters. I den hattprydde Nicke Andersson har han sin egen Slash. Addera Robban Eriksson och Anders ”Boba Fett” Lindström från samma band samt en Weeping Willow och Johan Persson från gamla Hovet och du har en mäktig laguppställning.
Tillsammans klär de Lars Winnerbäcks sånger i en lagom inrökt, svart kostym och en höghatt. Konsertens koncept känns väldigt – Södermalm. Sångerna sitter liksom på krogen Pelikan, äter pytt i panna och dricker fatöl. Det är – om jag blev otydlig här – en komplimang. Jag är inte säker på om jag föredrar den nya kostymen framför Hovets The Pogues-skval. Det viktiga är att Winnerbäck faktiskt vågar följa en väg framåt, i motsats till sina kolleger som lutar sig tryggt mot Augustifamiljer och Damns!
I sånger som ”Järnvägsspår” omsluts musiken av ett mörker så tätt att man undrar om Thåström smugit sig in på scenen. Men så får vi ett betryggande leende och en vänlig hälsning.
”Hej på er Siesta, kul att se er, vad tappra ni är i kylan”.
Publiken verkar dra en lättnadens suck.
”Våran Lasse är tillbaka”, liksom.
Inget för livsnjutare
De som står och väntar på trubaduren får hålla till godo med ”Tätort på en slätt” och ”Om du lämnade mig nu” då halva Hellacopters och co lämnar scenen.
Sångerna skjuter rakt ut i den väldigt svenska huttrande försommarnatten. Det är en vackert vemodig punkt för festivalen som i år knappast lyckats leva upp till sitt spanska livsnjutarnamn.
Alla låtar
”Jag var och köpte en kostym”
”För den som letar”
”Dunkla rum”
”Kedjebrev”
”Vem som helst blues”
”Timglas”
”Järnvägsspår”
”Dom tomma stegen”
”Jag får liksom ingen ordning”
”Tätort på en slätt”
”Elegi”
”Jag har väntat på ett regn”
”Om du lämnade mig nu”
”Ett sällsynt exemplar”
”Hugger i sten”
Extranummer
”Kom ihåg mig”
Extra extra nummer
”Utkast till ett brev”
”Söndermarken”
Lars Winnerbäck
Plats: Siesta, Hässleholm. Publik: Omkring 6 000. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Elegi”. Sämst: Den mustiga rockmackan ”Jag får liksom ingen ordning” är ett magplask. Fråga: Är det Lasse som ligger bakom tandläkarvädret?