Patrik Isaksson om de hemska minnen som har inspirerat nya skivan
Det är med skräckblandade känslor som Patrik Isaksson ger sig ut på sommarturné i ett mindre format. ”Nu blir vi bara en trio på scen”, säger han. Foto: Ulf Höjer
Han bor i lantlig dalaidyll, men på nya skivan återvänder Patrik Isaksson till uppväxtstaden Stockholm.
Det är en bitterljuv återförening.
– Fan, hur många som helst från mitt gäng dog ju, säger han.
Isaksson syntes i Melodifestivalen 2008. Nu satsar han på ett helt annat forum. En avskalad liveshow utan häftiga beats eller coola keyboards. Foto: Lina Boström Einarsson
Patrik Isaksson, 38, är märkbart nervös.
Han ska snart på turné, och för första gången planerar han en avskalad liveshow.
– Jag har alltid haft samma crew, och låtit ungefär likadant. Nu blir vi bara en trio på scen, säger Isaksson.
Han, som har rötterna i rocken, är van att backas upp av ett band. Den nya sättningen är ovan och nervig.
– Jag är skitnervös! Fast det är ju såhär jag skriver mina låtar – på piano eller gitarr. Inga häftiga beats eller coola keyboards. Men det är med skräckblandade känslor jag uppträder så. Usch!
Ingen censur
Det personliga uttrycket finns även på Patriks nya skiva. Texter och historier har fått ta mer plats än tidigare.
– Censur finns inte när jag skriver. Men allt är ju inte självupplevt – det kan vara tio procent som handlar om mig. Jag tycker själv om att läsa texter av Dylan, Lundell, eller LeMarc och undra, ”är det så här de har det?”
Albumspåret ”Han liknar mig” skildrar en ung kille med alkoholiserad, misshandlande mamma. Men Patrik räds inte risken att bli bokstavligt tolkad.
– Jag vet ju att mamma inte ens drack. Fast när jag gjorde låten ”För min syster” trodde alla att syrran var en knarkare och prostituerad... skrattar den nyblivne dalabon.
”#6” framstår som både en uppgörelse och en kärleksförklaring till hans forna hemstad. Uppväxten i Stockholmsförorten Husby sitter i och på nya skivan skildrar han ännu en barndomsväns självmord.
”Mamma var sträng”
– Fan, hur många som helst från mitt gäng dog ju. Men jag sniffade aldrig eller rökte hasch.
Varför hamnade inte du på glid?
– Min mamma var sträng, men gav mig också frihet under ansvar. Hon kunde köpa tre öl åt mig och säga ”nu dricker du inte fler” – och då gjorde jag inte det. Som ensambarn till ensamstående mamma ville man inte utsätta henne för något heller. Och när jag hittade musiken var det bara den som gällde.
