Det här låter rått och rent ondskefullt
Publicerad 2012-06-17
Slayer
Blood Stage, Metaltown
Bäst: ”Mandatory suicide”, ”Seasons in the abyss” och ”Raining blood”.
Sämst: ”Snuff”.
GÖTEBORG. Snacket kring Slayer har det senaste året framför allt handlat om två saker. Att bandet gör vinbusiness av sitt mest klassiska album och hur nytända medlemmarna verkar tillsammans med Jeff Hannemans vikarie Gary Holt.
Båda går igen i kväll.
Först gör kvartetten ett blixtbesök i en speciellt uppbyggd Slayerlounge backstage, som reklampimpats ner till minsta detalj med metalkombons senaste varumärke. Ett par timmar senare visar bandet Metaltown att intrycket från förra sommarens Big four-spelning bara var början.
Helt förkrossande
Med Gary Holt i staben har Slayer gått ifrån att vara en stabil, men ofta livetrött enhet, till att bli det thrashens arenaband det borde vara. Stenhårt, tekniskt och självsäkert helkroppsmoshar gitarristen sig fram över scenen. Allt med en förkrossande pondus som annars bara går att hitta hos Kerry King. Holt fyller inte bara tomrummet efter Hanneman, han gjuter liv i en konsertupplevelse som under många år har känts helt stagnerad.
Slipper skrikfuska
Utan andrum forcerar Slayer fram klassiker. Frenetiskt. Det låter rått, kompromisslöst och precis så ondskefullt som det en gång var menat. När den länk i kedjan som annars ofta krackelerar, Tom Arayas liveröst,
i stället är stark och utan skrikfusk finns få saker att gnälla över.