Jocke Åhlunds nya projekt kräver nattmörker för att kännas
Publicerad 2014-07-05
Här möts analog rock och elektronisk monotoni
ROSKILDE. En tamburin.
Två tamburiner.
Tre tamburiner.
Fyra tamburiner.
Det står en apa på scen och kastar ut tamburiner till publiken. Eller, nä, det är bara Jocke Åhlund som har muckat med sminkburken. Försöker inte vara elak här. Det finns säkert en tanke bakom att Jocke och trummisen Nino Keller liknar statister i filmen ”Apornas planet”.
Tidigare i år släppte Les Big Byrd det utmärkta albumet ”They worshipped cats”. Medlemmarna har själva kallat bandet för ett kärleksprojekt. Det måste vara ett kärleksprojekt. För vem i dag frågar, ur kommersiell synvinkel, efter en grupp som låter som om Silverbullit och Teddybears STHLM gått ut på krogen och däckat i varandras sängar?
I intervjuer har medlemmarna sagt att de gillar trä, metall, ett groove som aldrig slutar och transliknande tillstånd. Det märks. Här möts analog rock och elektronisk monotoni.
Men för att konserten verkligen ska kännas i magen krävs det nog att Les Big Byrd uppträder i nattmörker. Eller nere i en källarlokal med dåligt upplysta nödutgångar.