Festival är bäst i stan
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-30
Håkan Steen om en festivalpublik som förändrats
Det har varit på gång i några år men den här festivalsommaren hände det verkligen.
Staden vann över landet.
Årets konsertsommar är över. Den allra sista spiken bankas i kistan vid Rockbjörnsgalan i Stockholm på onsdag.
Att helgens Popaganda-festival i Stockholm sålde slut är bara ytterligare ett bevis på att den svenska festivalpubliken har förändrats.
I diskussionen om Hultsfredsfestivalens död menade en del att festivalen uteslutande föll på grund av sitt program. Men den som har besökt några festivaler de senaste åren inser att det är mer komplicerat än så.
Att urbana festivaler som Way Out West och Popaganda går bra beror mer än något annat på att arrangörerna känner sin publik och vet hur de får den att känna sig hemma.
De vet att biljettköparna som vill se banden de bokar bor i städer och gillar att bo i städer. De vet att besökarna är lite äldre än traditionell festivalpublik, kanske har lite mer inkomst och, inte minst, att de inte är några tältare utan folk som helst undviker att smutsa ned sina Hope-jackor.
En annan festival som verkligen känner sina besökare är Sweden Rock.
Jag besökte den blekingska hårdrockinstitutionen för första gången i år, och trots att nästan allt jag såg på scenerna var kasst hade jag väldigt trevligt. Ett stort plus var att det gick att köpa sin öl och gå runt med den på området i stället för att tvingas snabbsvepa i en trång restaurangfålla på väg till nästa konsert.
Sånt gör mycket för stämningen, och att Sweden Rock kan ha det så beror förstås på att även den festivalen lockar äldre besökare.
Flera av de festivaler som går bra i dag drar helt enkelt en annan publik än den traditionella festivalpubliken.
Den finns förstås kvar den också men den jagar som alltid det bästa partyt, det där alla är.
Bästa partyt finns numera i centrala Borlänge. Peace & Love passade på att sno åt sig campingfestarna när Hultsfred och Arvika hade fullt upp med att identitetskrisa.
Att en eller kanske båda dessa festivaler krisade sig bort från kartan är givetvis sorgligt men mest bara ett tecken i tiden.
För utbudet av livemusik utomhus har ju inte på något vis blivit sämre. Bara lite annorlunda.