Hårdrockare kan ta ett skämt – från rätt person
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-18
Joacim Persson om vulgärbuskis som går överstyr
Skratta gärna med hårdrockarna. Till och med åt dem.
Gör vad du vill – så länge du skämtar på hårdrockarnas egna villkor.
Ett par decennier av förlöjligande, hån och utanförskap har satt sina spår. Få fans vaktar sin genre mot yttre hot som hårdrockarna.
Att till exempel ha med sig kollegan och popnörden Markus Larsson till Sweden Rock (min idé, inte hans) för att bevaka gubbnostalgin med andra ögon ses snarare som en krigsförklaring än ett kul inslag.
Ingen får slå lillebror. Bara storebror själv.
Hårdrock ska tas på allvar.
Inte alltid lätt. Inte på en festival där fyra glamtokar bjuder på maniska charader om hårdrockens smutsigaste levnadsvanor. Första akten av Steel Panthers sleaze-fars utspelar sig redan i presstältet där de snabbt deklarerar att ett av målen med Sverigebesöket är att ha sex med så många svenska kvinnor som möjligt.
Gitarristen Satchel förtydligar:
– With our penises. And their vaginas.
Skratt, så klart.
Några timmar senare garvar drygt fem tusen fans framför LA-bandets vulgärbuskis.
Inte minst när två tonåriga tjejer tas upp på scenen. Lexxi Foxxx frågar publikhavet hur många som vill att han ska föra upp sin bas i tjejernas vaginor. Satchel föreslår att de ska hångla med varandra.
Tjejerna hånglar med varandra.
Skratten tystnar inte ens när sångaren Michael Starr med hjälp av publiken hetsar ”the slutty chicks” att visa brösten. Ja, eftersom ”hennes pappa är i publiken och hon gärna vill visa hur hon växt”.
En av tjejerna skakar på huvudet och kliver åt sidan. Den andra gör som hon blir tillsagd.
Sen blir båda kallade horor och visade av scenen.
Show och på skoj, visst.
Men kul? Frivilligt? Eh ... testa själv framför tusentals festivalfulla rockfans.
Hårdrockare är erkänt varmhjärtade och menar sällan något illa. Skrattar gärna åt sig själva.
Åtminstone så länge det inte är nån popfjant som pekar finger. Eller din dotter som just har visat brösten.