Metallica skapar gåshud – och tårar
Uppdaterad 2013-12-10 | Publicerad 2011-07-04
Metallicas superkonsert på Ullevi är en folkfest utan dess like – redan innan de spelar största hitsen
GÖTEBORG. Det räcker egentligen med att läsa låtlistan.
Konserten är världsklass redan på pappret.
Vad som sen händer på Ullevi är en 130 minuter lång uppvisning i hur Metallica blev ett av världens största band.
Ändå. Det är chockartat att ta emot anfallet som Metallica riktar mot nära 56 000 jublande fans. Att ha fuskvärmt med turnépremiärens setlist från i lördags hjälper knappast när den vansinniga inledningen är ett faktum. I verkligheten.
Och Metallica vet onekligen vad de har för ammunition i hölstret. Mitt emellan ”Hit the lights” och ”Master of puppets” undrar James Hetfield om vi, Sverige, är redo.
Och nej, jag är uppenbarligen inte redo.
Pärlband ur 80-tal
Med ett pärlband ur det 80-tal som formade bandet, när Big Four var ett puttrande begrepp inom undergroundbastarden thrash metal, gör bandet precis det man vill i ett nostalgiskt paket. Först efter sex låtar släpper Metallica sitt första decennium.
Först efter nära 60 minuter lyfter de locket på sitt folkligaste och största album.
Vägen dit är inte bara fylld med klassiker som skulle kunna vara extranummer vilken annan kväll som helst. Det är också uppenbart att Metallica – hela Metallica – drar ur det mesta ur låtar som ”Hit the lights”, ”Master of puppets” och ”Ride the lightning”. Allt i från hur Robert Trujillo tar varje chans att våldföra sig på basen till hur Hetfield balanserar sin sång perfekt mellan den tonåriga aggressionen och den ton hans röst har adopterat med medelålderns livserfarenhet. Kirk Hammett spelar utan överdrifter. Lars Ulrich undviker de värsta missarna.
Knäcker även Slayer
Jag är bitvis stum. Bitvis mitt emellan tårar, gåshud och att vilja kasta datorn och slänga mig ut i publikhavet.
Som varumärke är Big Four en succé, i verkligheten är det givetvis Metallicas kväll och ingen annans. Inte ens Slayer förmår att hålla hela publiken intresserad eller ens alla på plats på arenan.
Araya hinner bara yla ur sig det sista det ur ”Angel of death” innan Metallicafansen vaknar. De dånar, gör vågen och vevar arenaramsor. Det är som att de har tagit en nostalgisk eftermiddagsfika fram tills nu. Stämningen ramar in Metallicas lysande repertoar med ett stöd som bara går att hitta på Ullevikonserter med artister som Springsteen, Iron Maiden och U2. Bra dagar.
Lika mycket enhet
Men det är inte bara MTV-hits, mer tillgängliga låtar och miljoner fler sålda album som skiljer Metallica från sina småbröder. Precis som alla stora liveband är kvartetten lika mycket en enhet som fyra olika föreställningar. Lars spelar mer utanför trumsetet än i stolen. Trujillo grodmoshar och bygger en helikopter med basen som aldrig vill sluta snurra. Hetfield hetsar stämning med hela kroppen och når ända längst in i hörnen på Ullevi.
Förmodligen en bra bit utanför arenan också.
Scrolla ner och se hur många 
Metallica får – låt för låt!