Charmig eldsjäl
Publicerad 2011-08-28
Dolly Parton fyller Globen med värme – men skippa det pinsamma rappandet
Ett och annat är konstigt med Dolly Partons nya show.
Så det är tur att hon kommer så långt med att vara sig själv.
När jag såg Dolly Parton i danska Horsens och i Karlstad 2007 hade hon inte varit i Sverige sedan 1978. Efter den svängen återvände hon redan året därpå och nu är hon här igen. Den här gången med en ny show som kretsar en hel del kring nya albumet ”Better day”.
För att ha så mycket historia och vara så grundmurad i den Nashville-tradition där det främst handlar om att ge folk vad folk vill ha är det oväntat, och på sitt sätt uppfriskande, att hon bjuder på hela sex låtar från nya albumet, samt ytterligare två från hennes kommande film ”Joyful noise”.
Sliskigt amerikanskt
Dessvärre hör väldigt lite av det till topparna i den här kvinnans karriär.
Radiorockballaden ”Holding everything” är rätt svåruthärdlig och filmgospeln ”He’s everything” känns så sliskigt amerikansk att jag tvivlar på att filmen, med Parton, Kris
Kristofferson och Queen Latifah, ens kommer att ha premiär här.
Försöket att rappa, om än självironiskt, till Queen Latifahs ära känns både pinsamt och omotiverat.
Att Dolly dessutom fyller ut setet med lätt countryfierade covers på så oväntade artister som Katrina & The Waves, Led Zeppelin och Collective Soul förvirrar också mest.
Rörande om fattig uppväxt
Men Dolly är ju Dolly.
Och när hon verkligen är det, när hon visar upp hejdlösa glitterkreationer i guld och turkos, när hon sjunger ”Smokey Mountain memories” och berättar rörande om sin fattiga uppväxt i bergen, när hon sjunger ”Little sparrow” nästintill a cappella, när hon ler sitt bredaste leende och tackar för alla pengar vi spenderat på henne, när hon gör ”Coat of many colors” på autoharp och lånar en körsångare till Kenny Rogers roll i ”Islands in the stream”, känns det som att det är en unik artist på scenen, som bara genom sin uppenbarelse och generositet fyller Globen med massor av värme.
Då är det svårt att inte charmas. Och förundras en smula över det faktum att det lilla energiknippet bakom mikrofonen faktiskt hunnit fylla 66.