Uselt, Blondie
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-01
till en förskräcklig, trött och förlegad karaokeversion
ÖSTERSUND. Ställ dig på badrumsvågen.
Se vad som händer.
Det lilla vardagsnöjet är faktiskt mer spännande än att titta på Blondie.
Historien kan ingen ta ifrån dem.
Blondies guldår – och enda relevanta period – tog slut 1982, då gitarristen Chris Steins svåra sjukdom tvingade bandet att splittras.
Gruppen återförenades mot slutet av 90-talet.
Ett litet påhitt som ur ett kreativt perspektiv börjar kännas allt mer omotiverat.
”Räcker inte”
Den något oväntade, men välförtjänta, hiten ”Maria” räcker tyvärr inte.
Jag kan för mitt liv inte komma på nåt annat som Blondie gjort de senaste tio åren som förtjänar en eloge.
Och deras spelning på Storsjöyran kommer inte ens få städa toaletten i bandets Hall Of Fame.
I dag nöjer sig Blondie med att göra en förskräcklig, trött och förlegad karaokeversion av sig själva.
Publiken får bland annat höra en hel del från bandets klassiker ”Parallel lines”. Mest för att skivan fyller 30 i år.
Nostalgiskrot
Men den som blir glad av att gnistrande popdiamanter som ”Hanging on the telephone”, ”One way or another” och ”Heart of glass” reduceras till värdelöst nostalgiskrot måste ha en mycket speciell humor.
Att lyssna på Blondie i dag känns lika sexigt, spännande och vitalt som att titta på tv-serien ”Falcon Crest”. Till och med Debbie Harrys stjärnglans har gått i pension.
Min badrumsvåg stannar för övrigt på 73 kilo.
Vad visar din?