Gammelfestivalen saknar förra årets fingertoppskänsla
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-30
Läs Markus Larssons krönika
ÖSTERSUND. Gammelfestivalerna blir allt färre.
Trotjänaren Storsjöyran är en av veteranerna.
Och festivalen lär förmodligen överleva även om de, som i år, presenterar ett artistmässigt mellanår.
Publiken räcker inte till.
Det har årets festivalsommar
visat med all önskvärd tydlighet.
Och det är klassikerna som drabbas värst.
Hultsfred har klappat ihop för gott och Arvikafestivalen kämpar i motvind som blåser med orkanstyrka.
Hur Storsjöyran står sig i konkurrensen, nu och framöver, återstår att se.
Peace & Love i Borlänge är störst och hade i år en guldbokning i form av Jay-Z. Emmaboda är Emmaboda. Och Way Out West i Göteborg har kanske inte sitt allra starkaste år, men definitivt ett bättre program än vad publiken får se i republiken Jämtlands huvudstad Östersund.
Ingen svensk festival har egentligen lyckats få ihop ett spelschema som slår andan ur en. Det är inte ett sånt år. De riktigt spektakulära dragarnamnen som inte besöker Sverige i parti och minut har inte turnerat på våra breddgrader.
Yran visade upp stor fingertoppskänsla i fjol när de trollade fram Lady Gaga några veckor innan resten av världen gick helt gaganas.
Men i år radar arrangörerna upp svenska namn som i princip spelar överallt hela tiden. Som Kent och Winnerbäck och Krunegård.
Och den största utländska bokningen, hiphopkepsarna i N.E.R.D., var spännande och intressanta för ungefär åtta år sen.
Kvar finns, mja, Teenage Fanclub. Visst, jag åker gärna över 70 mil för att få höra ”When I still have thee”, men ändå.
Men Storsjöyrans styrka är Jämtlands svårslagna lokalpatriotism. Folk verkar besöka festen oavsett väder och vad som står på scen.
Det är inte Johnossi som kommer locka den största publiken.
Det är, som vanligt, presidentens tal till folket på lördag. Ett fascinerande fenomen där jämtarna får ägna sig åt sin favorithobby – lyssna på visa ord från Ewert Ljusberg och vifta med flaggor.
Miss Li inledde på torsdagen med sin glada Pippi Långstrump-funk. Och hennes musik får gärna hålla sig borta från mina öron ett tag till. Tack på förhand.
Förutom hiphopgalningarna i Maskinen, som visade roliga apor på bildskärmen, gjorde ett gäng extasberoende glitterbönder från Småland det största intrycket.
Det är helt obegripligt att The Ark tvingats ställa in spelningar på grund av dålig biljettförsäljning.
Deras show förtjänar bättre.