U.D.O väcker partyt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-10
NORJE. Uppvärmningskvällen på Sweden Rock, och de flesta andra festivalers smygstarter, är tillvänjningsfas. Det är rockfestivalens svar på de första förfesttimmarna.
De mest hängivna besökarna kommer insläntrandes. Några sitter och kallpratar i köket, någon försöker ställa till en scen i hallen för att få uppmärksamhet.
Hälften öppet
Någon kämpar tappert för att stereon i vardagsrummet ska väcka partyt.
När festivalområdet är iskallt och premiärstämningen ljummen är U.D.O. den brandfacklan. Med sin tyskt stolpiga soldatmetal och solida versioner av framför allt ”Bullet and the bomb”, ”Vendetta” och Accept-allsångerna ”Midnight mover” och ”Metal heart” får sångaren oss nästan att glömma att bara drygt halva området har öppnat. Och att resten av besökarna kommer först i morgon.
Går på rutin
Men det är heller ingen oförglömlig live-eufori den gulblonde 58-åringen piskar upp. Det energin finns inte. Udo Dirkschneider lunkar lite förstrött över scengolvet, slår avmätt knytnäven mot sitt metallhjärta och lutar sig på både sin och bandets rutin.
Först i finalkvarten, med ”Balls to the wall” som en serpentin över publikhavet, slår onsdagsmyset över till en ganska berusad lillördag.