Prince – du är kungen
Publicerad 2011-08-13
En av de största konserter jag sett
GÖTEBORG. Det blev tyvärr ingen fantastisk konsert.
Det var inte magiskt, monumentalt, knäckande, galet och mästerligt.
Det var ännu bättre.
Prince gör ingen spektakulär entré. Plötsligt promenerar han ut på rampen i motljus och står alldeles stilla i flera minuter.
Ingen vet hur konserten kommer bli, vilka låtar Prince tänker använda, hur det ska börja eller sluta.
Och den första halvtimmen innehåller några frågetecken.
En tio minuter lång och långsam balladversion av ”Little red Corvette”? Som låt nummer två?
Är det inte lite väl mycket new age-feeling över vissa partier? Och exakt hur mycket och länge tänker Prince ligga med sin gitarr?
Men sen, redan efter 45 minuter, smygs ”Purple rain” i gång.
Lila konfettiexplosion
Och Prince framför sin kanske mest älskade ballad som om det var årets sista extranummer. Det är en version som vägrar ta slut.
Det dröjer länge, länge innan Prince ens börjar sjunga.
Sen vrider och vänder han in och ut på vartenda ord med en inlevelse och intensitet som ... som ... som om det var 1984 igen.
När gitarrsolot kickar i gång – och ni vet vilket gitarrsolo jag menar – exploderar konfettin över publiken. Jag har aldrig sett så mycket lila konfetti i mitt liv. Samtidigt manar han på publiken att sjunga den ordlösa melodin – och ni vet vilken melodi jag menar – om och om och om igen.
Efter ”Purple rain” går Prince av.
Det har knappt gått en timme. Vad är det frågan om?
Gör elektroniska versioner
Men Prince är inte klar.
Efter en lång paus återvänder han och börjar mata fram hits och funk.
”Take me with U”, ”Raspberry beret”, ”Cream” och Michael Jackson-covern ”Don’t stop ’til you get enough” avverkas och vävs ihop och smälter in i varandra.
När konserten når fram till ”Cool” har Prince lekstuga. Funkmaskinen bara skenar. Bromspedalen har slutat fungera. Alla på scen fastnar i ett löjligt tajt groove som verkar kunna rulla på till måndag förmiddag.
Men Prince är inte klar.
Tredje extranummerpartiet inleds med en förkrossande vacker version av ”Nothing compares 2 U” där alla inblandade tänjer stämbanden till bristningsgränsen.
Prince hamrar på en synth och gör avskalade och mullrande elektroniska versioner av ”Hot thing” och ”When doves cry” och ”Sign ’O’ the times” som får The Knife att framstå som Traveling Wilburys. Han lånar basistens bas och dansar och skriker: ”Jag har för många hits, folks!”
Kanye hoppar in
I ”If I was your girlfriend” bjuder Prince upp så många människor ur publiken att scenen blir en enda röra. Ingen lägger först märke till vem som rusar fram och rappar om att alla ska slänga upp armarna i luften.
Är det Kanye West? Sådär från ingenstans? Ja, det stämmer. Ja, det är helt sjukt.
Men Prince är fortfarande inte klar. Han fortsätter att jamma ett bra tag till. Han fortsätter att be publiken skrika att de älskar funkig musik. Han fortsätter att dirigera ljuset, ljudet och musikerna med övernaturlig precision. Han äger scenen som ingen annan. Det går inte att slita blicken från den makalösa 53-åringen från Minneapolis.
Det här är inte bara sommarens bästa konsert. Det här är en av de största jag någonsin sett.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska skriva.
Prince kan inte jämföras med någon annan än sig själv.
En overklig uppvisning av en overklig artist.
Här är låtarna som Prince spelade på Way Out West
1999
Little red Corvette
Push & pull
I like it there
Let’s go crazy/Delirious/Let’s go crazy
She’s always in my hair
Purple rain
Extranummer
Take me with U
Raspberry beret
Cream
Don’t stop ’til you get enough
Cool
Extranummer 2
Nothing compares 2 U
When doves cry/Nasty girl (instrumental)/Sign 'O' the times/777-9311/Hot thing/I would die 4 U
If I was your girlfriend
Extranummer 3
Kiss
Something in the water (does not compute)
D.M.S.R./Pop life/Musicology (instrumental) Play that funky music/Controversy
(Tack alla läsare som hjälpte till med "Push & pull" och andra korrigeringar.)