Obekväm Lasse kan bli kung
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-26
BORLÄNGE. Ingen kan se så obekväm ut som Lars Winnerbäck.
Och det ger varje spelning en unik laddning som själva musiken kanske saknar.
Han ser rädd ut.
Det dröjer ett tag innan han lyckas koppla in sin akustiska gitarr. Och publiken vet om hur ängslig och nervös Lars Winnerbäck kan vara.
Men redan innan första låten har han ett massivt stöd. Det låter som att publiken försöker heja fram ett fotbollslag som ligger under med 20 efter första halvlek:
Lasse, Lasse, Lasse...
Fansen är rörande
Att se en konsert med Lars Winnerbäck påminner ganska mycket om att titta på hur artiga ungdomar hjälper en gammal dam över gatan. Det är rörande hur fansen försöker klappa fram mod och kraft hos en artist som ständigt verkar tvivla på sin egen förmåga.
Konserten är den första av tre på Peace & Love. Winnerbäck uppträder tillsammans med Anna Stadling, pianisten Johan Persson och gitarristen Ola Gustafsson. Det är en liten, akustisk sättning som mestadels koncentrerar sig på Winnerbäcks dystraste visor och ballader de där som fastnat med händerna i fickorna i ett grått, svenskt höstregn.
Ser lättad ut
Konserten liknar ett långt och växande intro. Och som vanligt försvinner nervositeten låt för låt. Under knappt 75 minuter växer Winnerbäck från noll till en av Sveriges mest älskade och största rockartister.
Allsången och trycket i sista extranumret, ”Kom ihåg mig”, skvallrar om att de två kommande och mer elektriska konserterna faktiskt kan bli helt fenomenala.
Men själv ser Winnerbäck mest lättad ut över att få lämna scenen.
Lars Winnerbäck
Scen: Shangri La. Publik: Flera tusen. Längd: 75 minuter. Bäst: ”Fallet”, ”Elegi” och ”Timglas”. Sämst: Lasse är knappast den monumentala utlevelsens mästare. Fråga: Kommer Winnerbäck att bli festivalens kung?