Kent lyfter kalaset
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-02
Svårmodet blir ett lysande discoparty
BORLÄNGE. Fyra svartklädda män drar in på festivalens största scen med en hel rad låtar om utanförskap, ensamhet, idioter, töntar, kyla, cancer och död.
Det blir ett lysande discoparty.
Ja, faktiskt. Jocke Berg sjöng en gång att det är läggdags för skämten och när Kent ger sig ut på sommarturné verkar vitsarna fortfarande sova både djupt och gott.
Smakfull ljusshow
Det är en allvarsam samling sånger Eskilstunamännen bjuder på, helt klädda i svart och inramade av en sobert smakfull ljusshow med mycket silhuetter och halvdunkel för att ytterligare understryka att det inte är nån jävla tramsunderhållning, det här.
En klassisk Kent-show, med andra ord. Och ingen vill ju ha något annat. För den som känner det här bandet vet ju att i allt mörker vilar en väldig kraft. När Jocke Berg sjunger låtar som ”Ensamheten” eller ”Ingenting” är han bättre än de flesta på att sätta fingret på allmängiltiga saker och göra dem personliga. Inte minst därför lyckas Kent ofta generera en starkare känsla av samhörighet ju större publiken är.
Bedövande vacker
I Borlänge är vi ”vansinnigt många”, som Jocke säger, och stämningen blir därefter.
Det är en lika bedövande vacker natt som när Håkan Hellström stod på samma scen för ett år sedan och även Kent vet att suga musten ur ögonblicket. De är numera en magnifikt stabil liveattraktion, som rullar ut ett magnifikt stabilt set, där den elektroniska tyngden från vårturnén får flöda vidare in i långa sjok av väldigt effektiv discorock.
Grandios final
Den lyckade fusionen av ”Krossa allt” och ”Dom andra” hänger kvar och är en grandios final på ordinarie set. En gammal hörnsten som ”Musik non stop” känns synnerligen majestätisk den här natten.
Även numren från nya albumet har lättfotade dansskor på sig och inte minst ”Gamla Ullevi” börjar redan kännas som en Kent-standard.
Den här svårmodsshowen är faktiskt hur upplyftande som helst.
Den lär ge Kent ännu en fantastisk sommar.