Klassikerna räddar ett vilset band
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-11
till Slayer
NORJE. Den patenterade Norjekylan gör sig påmind. Regnet som hänger konstant i luften och vinden får de jättelika rökmolnen att lämna scenen i samma stund de formas.
Slayers allra första besök på Sweden Rock kunde ha fått en bättre inramning. Bandet får kämpa hårt för att bygga ens en gnutta mystik.
Och den börjar verkligen behövas. Slayer har aldrig varit de stora uttryckens band men snart är det bara Kerry King och trummisen Lombardo som avslöjar att det stångas ut vildsint thrash metal ur högtalarna.
Håller sig tillbaka
Gitarristen Jeff Hanneman står stadigt förankrad. Tom Araya, som nyligen tvingades operera sin rygg efter nästan 30 års frenetiskt headbangande, får ofrivilligt och vilset hålla tillbaka sitt karakteristiska vevande.
Men, musikaliskt imponerar Slayer i kväll. Tom Araya sjunger intensivare och starkare än på år. Och tillsammans med ett pärlband av Slayer-klassiker, tungt som Kings enorma fartygskätting, vinner Slayer ändå mark.
Till och med bland de uppenbart skeptiska besökarna som förmodligen inte saknat kvartetten under alla år som det varit otänkbart att ha den på line-upen.
Mitt i publiken
För en kompromisslös moshpit mitt i publikhavet ser man sällan på Sweden Rock. Just för stunden kan jag inte komma ihåg en enda förutom kvällens i ”Silent scream”.