Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

ROCKBJÖRNEN PRESENTERAS AV

Vilken glöd, Neil

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-13

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plusNeil Young

Neil Young bjöd på en häpnande stark låtlista och en strålande spelglädje på Where the action is. ”Han är ett unikum, denne man. Man vänjer sig aldrig”, skriver Håkan Steen.

Konceptet är detsamma som i fjol.

Men ändå: vilka låtar, vilken genuin glöd!

Det går inte att vänja sig vid Neil Young och hans alldeles överjävligt elektriska band.

Den festivalturné som Neil Young rullar runt i Europa just nu är egentligen bara en fortsättning på den han knäckte oss med i Roskilde och på Way Out West förra året.

Trots att han har ett nytt album, ”Fork in the road”, att sälja och trots att hela hans livsfilosofi går ut på att aldrig stå still och till varje pris hålla rosten borta manglar den 63-årige kanadensaren även denna gång på med ett klassikerspäckat set.

Och inte mig emot. För även om vi som såg honom i fjol känner igen en del radar Young upp en så magnifikt stark låtlista att man häpnar.

Han inleder ensam med en akustisk gitarr, som låter sådär djupt och mycket som bara en Neil Young-gitarr kan göra, och en festivalpublik har sällan tystnat så fort som när Young lägger de första tonerna i ”Don’t let it bring you down”.

Han håller sig gärna kvar i de akustiska stämningarna från det tidiga 70-talet, växlar sömlöst över till orgel i ömma miljöhymnen ”Mother Earth” och låter sedan sitt nygamla band av Young-veteraner sakta,

sakta bygga upp den spänning som verkligen gör dem förtjänta av namnet Neil Young & His Electric Band.

Och man märker tidigt att det kliar i solofingrarna på karln. Han dirigerar ut bandet i en lång, episk ”Words” som tack vare ett vindlande solo lyfter upp en låt som höll till de svagare momenten i fjol mot himmelska höjder. Samma sak med ”F*!#in’ up”, besjälad, bindgalen monotoni.

Och som han sjunger. Där andra sångare i hans ålder rosslar och raspar är det som att Youngs ljusa, fragila pipa legat nedfryst sedan 1972.

Han är ett unikum, denne man.

Man vänjer sig aldrig.

Neil Young

Plats: The Mirror, Where The Action Is, Stockholm.

Publik: Cirka 15 000 på området, nästan alla ser Neil.

Längd: 113 minuter.

Bäst: ”Down by the river”.

Sämst: Möjligen bestämmelsen som gör att Neil inte får gnissla högre.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln