Han glöder och berör
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-26
Thåström är majestätisk när han förför Peace & Love-publiken
BORLÄNGE. Pondus. Historia. Mod. Hunger. Och en jävla kraft.
Med en så här taggad Thåström råder inget tvivel om vem som är kvällens kung.
Joakim Thåström har alltid älskats i Borlänge, ända sedan Ebba Grön lyfte otaliga unga själar ur tristessen i slutet av 70-talet har punkikonen varit en hjälte här, i en hård stad som länge inte hade så mycket att vara stolt över, som hade mer än ett gemensamt drag med det Rågsved utanför Stockholm där Thåström växte upp.
Det kändes väldigt tydligt i luften när han spelade på Peace & Love förra året, med ett nedstrippat band och ett högst spontant set. Vuxna män grät, tonåriga flickor också.
Nytt band
I kväll kommer Thåström med ett större, delvis nytt band och en stökigare låtlista.
Dessutom minns jag inte senast jag såg honom mer taggad. Fingrarna fladdrar intensivare än någonsin, ögonen glöder och det är som att han trippar på nålar där han vrider sig runt mikrofonen.
Maffigt ljus
Conny Nimmersjö finns inte längre med på gitarr, men Pelle Ossler hörs desto mer. Hans gitarr smular sönder den kvällsvarma dalaluften med skev elektricitet.
Två keyboardister och en maffig ljusshow hjälper till att pressa ut mesta möjliga kraft ur nummer som ”En vacker död stad”, ”Miss Huddinge-72” och inte minst en furiöst mäktig ”Alla vill till himlen”.
Naket modig
Men det är den Thåström som på de två senaste skivorna vågat blotta sig, som vill göra upp med sitt förflutna, som berör mest även i kväll.
Han har på sina håll skällts för att vara självupptagen i de numren, men jag älskar verkligen det nakna modet i bekännande och ibland rent ångerfulla sånger som ”Kort biografi med litet testamente” och ”Långtbort”. Just för att det kommer från någon som Thåström.
”Fanfanfan” lyckas han rentav göra ännu lite mer vemodig än vanligt.
Den blir rent majestätisk.
Dynamisk
Denne artist må ha varit mer glödgad och intensiv. Han må ha plockat ihop ännu mer kittlande låtlistor.
Men den dynamik som finns i det här bandet, den här blandningen av hårt och hudlöst, har han aldrig riktigt hittat till tidigare.
Den är väldigt väl värd att uppleva i sommar.
Thåström
Scen: Eldorado. Publik: Ganska många tusen. Längd: 75 minuter. Bäst: ”Fanfanfan”. Sämst: Nån mer Ebba-låt hade förstås inte suttit i vägen. Fråga: Och hur bra är inte Ossler i kväll?