Perfekt spa för öronen
Publicerad 2014-06-13
Helgjuten show med en av världens bästa gitarrister
John Mayer har lika nära till modern r’n’b som till kutryggig country.
Det – och ett par väldigt dyra japanska mockasiner – gör honom älskvärd och unik.
Jag har suttit på en indian-filt utanför Globen och väntat på John Mayer hela dagen. Det var ganska
ensamt där. John Mayer är missförstådd bland så kallade music lovers.
Kaxiga texter
För det otränade örat är han blott en duktigare variant av gängse amerikansk trubadur i flanellskjorta. En grillrock för Kevin Walker att sätta tänderna i på bästa sändningstid. Ingenting kunde vara mer missvisande.
John Mayer är mycket mer än så.
Och det är inte för att han, likt Eric Clapton, är från mockasiner till bandana sponsrad av det japanska klädmärket Visvim. Även om jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är imponerad.
Nej, det är främst för att hans musik på ytan är ett perfekt spa för öronen, men har texter så nakna att man anar en emotionell asplövsmänniska fångad i en fotogenisk mans kropp.
De ömsom självutlämnande, ömsom kaxiga texterna är uppenbart inspirerade av hiphopen och samarbeten med bland andra Frank Ocean och Kanye West. Hans närvaro i den moderna r’n’b-världen accentueras i kväll perfekt av att han spelar Beyoncés ”XO” rygg mot rygg med sin klassiska tolkning av Tom Pettys ”Free fallin’”. Dessutom är han en av få samtida vita sångare som kan mäta sig i ett soul-sammanhang.
Spelar bakom ryggen
John Mayers första Sverige-konsert på ett decennium är helgjuten. Med sig har han ett fantastiskt band som får feeling och flummar i väg i nästan varje låt – till feta beats, bossa och soul – utan att någonsin slå över i onani.
John Mayer är en av världens bästa gitarrister. Man hör när det är han som spelar, han har ett helt eget uttryck. Med sina tatuerade biceps påminner han om en superhjälte vars specialskill är att – kunna spela gitarrsolo bakom ryggen.
I ”Dear Marie” erkänner John Mayer att han ibland letar efter sin gamla flickväns fotografi på nätet. ”I’ve got my dream, but you’ve got a family”, sjunger han om och om igen tills publikens arena-allsång dränker hans röst.