3x5 hårda måsten på Sweden Rock
Publicerad 2013-06-05
Nöjesbladets profiler listar sina favoriter på hårdrocksfesten
Jockes måsten:
Europe, fredag 7 juni
En gång fick de fler nationaliteter än någonsin att besöka festivalen. Och visst var återföreningsgiget på Sweden Rock 2004 historiskt. Men med liveformen som Europe har visat senaste åren är jubileumsspelningen minst lika obligatorisk.
Newsted, fredag 7 juni
Är sällsynt entusiastisk på grovarbetaren Jason Newsteds Sverigebesök efter ep:n ”Metal”. Eller rättare sagt singelspåret ”Soldierhead”. Rå jävla tramsfri metal som rimligen smäller ännu högre live.
Kreator, lördag 8 juni
Själva essensen av klassisk tysk thrash.
At the gates, fredag 7 juni
Gjorde en gång misstaget (läs: fick nåt otacksamt reporteruppdrag) och missade Göteborgs kungliga smattermelodiker på Sweden Rock.
Vomitory, lördag 8 juni
No more.
Värmlands älskade death metal-pionjärer. Missa inte när ett av Sveriges kanske mest bångstyrigt trendokänsliga band tar farväl efter 24 respektfulla år i genren. Vomitory har aldrig vikt en tum.
Klaras måsten
The Scams, onsdag 5/6
Oemotståndlig hårdrock à la hembränt och raggarbil. Smålands finest kan sin hårdrockshistoria och har både låtarna och attityden för att göra ett hårt och lantissvängande gig.
Firewind, fredag 7/6
Greklands stoltheter spelar den sorts pompös power metal som gör sig allra bäst på en festivalscen och är ett måste för alla vänner av gitarrvirtuositet. Gitarristen Gus G lirar på fritiden gura i Ozzy Osbournes band.
Backdraft, tosdag 6/6
Stockholms sydstatsrockande stoltheter kommer på årets SRF för första gången att spela med tre gitarrister. Är det en hommage till Lynyrd Skynyrds enastående trippelgitarrism månne?
Candlemass, onsdag 5/6
Doomlegendarerna förestådda av baschefen Leif Edling sparkade förra året ut sångaren Robert Lowe och ersatte honom med Mats Levén. Bandet senaste platta är också den sista och med Levén på sång avslutar de definitivt på topp.
Doro, fredag 7/6
Det finns ingen som kan rimma ”fire” med ”desire” lika trovärdigt som Tysklands tuffaste hårdrocksstjärna. När The Metal Queen ber oss höja näven i luften törs vi inte annat än att lyda.
Mattias måsten:
Rush, lördag 8/6
Samtidigt som en grymtande galt skådades bland molnen avslöjades det att supertrion här gör sitt första festivalgig i Europa – på 34 år. Fatta hur stort det är. Lite som att dygnet helt plötsligt skulle få tolv extra timmar, eller att Europe skulle bjuda in Kee Marcello till fredagens jubileumsgig. En omöjlighet. Som emellertid är helt sann. Hurra!
Candlemass, onsdag 5/6
Midnatt … mörker, makligt mullertempo – och mästerlig Mats Levén-sång. I och med frontmansrotationen har huvudstadens doomikoner återigen blivit en övertygande liveakt, som här även får den speltid som krävs för att ge dess undergångstoner rätt omgivningskostym.
Heathen, lördag 8/6
I den annars så nostalgiskt haussade Bay Area-scenen är det här ett orättvist bortsett gäng. Aningen mer Maiden-melodiska och heavy metal-rumlande än kollegorna, men samtidigt rifftastiska nog att värdesätta så här 26 år efter pangdebuten ”Breaking the silence”.
Devin Townsend project, torsdag 6/6
Stollen skriver låtar om normbildande ostburgare och kaffetörstande rymdvarelser, tonsatt med Broadwaybombasm och valstakter. Vilket så klart är fullkomligt skruvat. Och minst lika underbart. Missas enbart av de som bryter tungan i ett försök att korrekt uttala ”Effervescent”. Vi andra ”juular” av glädje till Sweden Stage.
Ihsahn, lördag 8/6
Gamla black metal-trollet har på solokvist hittat en ny karriär som elak progfarbror. I stället för ”Inno a Satana” blir det därför ”Introspection”, snarare Hammondbröt och saxofonfanfarer än spikklubba och 666 blastbeats i minuten. Vilket i sig är mycket saxigare och intellektuellt utmanande än vilken hädelseharang som helst.