Vemodiga kvaliteter
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-14
Göteborg Romy Madley Croft ser ut som Lloyd Coles okända dotter.
De nästan löjligt enkla, dunkelt ekande gitarrmelodier hon lägger över Oliver Sims ännu simplare basgångar lyckas gång på gång, mot alla odds, bygga stämningar med så fina vemodiga kvaliteter att jag tänker på allt ifrån Chris Isaak och U2 till Bronski Beat.
Det har sagts om den unga London-trion att de vänder sin blyghet till en styrka och det är verkligen sant. Där de står i motljus och sjunger med små bokstäver om jobbiga känslor, i låtar så sköra att de knappt håller ihop, får The XX faktiskt mer sagt än de flesta denna första festivaldag.
Att de har bara ett album i ryggen blir ett mindre problem när det vi får är sådana less is more-pärlor som ”Heart skipped a beat” och ”Shelter”.