Bruce Springsteen öser på till max
Publicerad 2013-05-01
Bruce bjuder på en hisnande känsloresa
Andra Springsteen-kvällen är alltid bäst, gammalt Ullevi-ordspråk.
Det gäller uppenbarligen även i Norge.
Bruce Springsteen och E Street Band gjorde sannerligen inte bort sig på Europapremiären i måndags, men när de återvänder till Telenor Arena för en andra tretimmarsexplosion känner man nästan omedelbart att det är ett snäpp nervigare laddning i hallen.
Kunnig publik
Det var den här konserten det släpptes biljetter till först, och det märks att det är de ivrigaste norska fansen som är på plats i kväll. Kunnigare och mer entusiastiska.
Men framför allt märks det på Springsteen och bandet. Om de här superproffsen möjligen hade lite, lite rost att spela bort efter en månads semester i måndags låter varenda liten skruv i E Street-maskinen nyoljad i kväll.
Och ”chefen”, som han gärna kallas av norska tidningar, gasar hårt och kör sin orkester på alla växlar. Stuvar om nästan helt i låtlistan och ser till att inte minst leverera en formidabel soulfest.
”Spirit in the night” är så dramatisk att den känns som ett litet teaterstycke, med publiken som medspelare.
”Saving up”, den superobskyra låten Springsteen skrev till Clarence Clemons, är Temptations-sväng som publiken lär sig älska på ett ögonblick. ”Open all night” lånar allting från den kanske roligaste och svängigaste musik som finns, 40- och 50-talens r’n’b. Och så får vi Isley Brothers-bekanta partypillret ”Shout” som väldigt passande final.
Bittra sanningar
Dessförinnan har Bruce även både hunnit hälsa på några hundra fans, ruscha ner i publiken och fram och tillbaka på scenen rent utmattande många gånger, sola skiten av sina två lysande gitarrister, berätta drabbande historier och delge oss både bittra och mer hoppfulla sanningar, som de ”Atlantic city”, ”Land of hope and dreams” och den alltför sällan hörda ”The promise”.
Det är en hisnande känslomässig resa, ett fantastiskt skådespel, svårslagen eskapism och samtidigt så ärligt och på riktigt som det vi brukar kalla rockmusik kan bli.
Om bara två dagar når E Street-maskinen Solna, redo att rulla i gång på det speciella bränsle som är den svenska publikens unika hängivenhet.
Vi ses väl där?
Så bra var Bossens andra Norgekonsert
Leap of faith
Lite försiktig öppning med hyggligt ”Lucky town”-nummer.
The promised land
Sen kokar det snabbt upp. En av Springsteens allra bästa, i ovanligt elegant version. Jake Clemons blåser ståtligt solo och Bruce är nere i publiken och ylar munspel.
Downbound train
Lika stilfull leverans av den här vemodsklassikern.
Cover me
Mer ”Born in the USA”. Nils Lofgren och Bruce vrider ur sig solon. Spelsugen stämning.
Out in the street
Oj! Den här bomben redan nu? Det blir lördag väldigt snabbt i kväll.
We take care of our own
Nyckellåt från senaste albumet. Viktig låt för Springsteen, den hjälper till att sätta tonen, men känns lite blek bland alla klassiker.
Wrecking ball
Titellåten från senaste albumet känns mer hemma i setet.
Death to my hometown
Ännu en från ”Wrecking ball”. ”Stampa på stället”-Bruce är inte min favorit-Bruce.
Spirit in the night
Springsteen hälsar på massor av fans och vrålar ”can you feel the spiriiit?”. Sen brakar det igång, en ännu souljazzlyckligare, ännu mer gospelepisk version än i måndags.
Saving up
”Hur mycket har ni sparat på kärlekskontot?” Önskelåt från publiken: en bortglömd soulklenod som Bruce skrev till Clarence Clemons första soloalbum. Publiken lär sig väldigt snabbt refrängen.
Atlantic City
Den folkigrockiga fullbandsversionen. Fantastisk låt, men bättre när Bruce gör den solo.
Murder incorporated
Texten må vara angelägen men rakhamrande vrålrock-Bruce är inte min favorit-Bruce. Bra gitarrduell med Little Steven, dock.
Johnny 99
Hellre då raggarrock-Bruce. Finfint röj, inte minst när blåssektionen brassar på nere i publiken.
Working on the highway
Mer raggarrock. Tjo och tjim och gott humör men den är ju lite fyrkantig.
Open all night
R’n’b-Bruce släpper alla fördämningar. Rullande pianoboogie med extra blås. Väldigt lajbans. ”What happened at the Bruce Springsteen show? Your ass talked to you!”
Shackled and drawn
Spex-Bruce stapplar fram demonstrativt stelt på scen, men det är ungefär så den här låter och känns.
Waitin’ on a sunny day
Publikparty som alltid. Blir fånigt rörd när den lilla tjejen får sjunga refrängen.
The rising
Mer arenavänlig allsång.
Badlands
Alltid en höjdpunkt, var i setet den än kommer.
Land of hope and dreams
Springsteen sammanfattar allt hans musik handlar om i ett stolt, vackert rockanthem som hälsar till soulhimlen.
Extranummer
The promise
Bruce ensam vid flygeln i ”Thunder road” del två. Gripande.
Born in the USA
Vråla med-momentet nummer ett. Mighty Max laddar upp extra spänning i mitten.
Born to run
Hallen tänds upp, den här är för publiken. Alltid ett episkt mästerverk, med ovanligt mycket glöd i kväll.
Ramrod
Mesta raggarrocken i hela katalogen, flyger fram på energin från ”Born to run”.
Dancing in the dark
Fantastisk stämning nu, som förstås stiger när tjejer får komma upp och dansa på scen.
Tenth avenue freeze-out
Inte helt oväntat följer den här feelgoodfesten på det.
Shout
En liten sista dusch pur soulglädje. Isley Brothers gamla paradnummer och fullt ställ.