Fin nostalgi färgar sensommarkvällen
Publicerad 2013-08-10
Ferry blandar hits med pausmusik
När Bryan Ferry flyttar ett sekel tillbaka i tiden är mysfaktorn nästan surrealistisk. Tyvärr reduceras ”Den Store Gatsby”-romantiken ofta till pausmusik.
Inte sedan Leonard Cohen knäböjde vid Sofiero Slott i Helsingborg har jag sett en vackrare inramning. Det är en bedårande sensommarkväll bland välklippta häckar och fontäner. Konserten påannonseras på skolboksengelska av den glasögonprydde pianisten i The Bryan Ferry Orchestra som försäkrar att Mr Ferry kommer att ansluta snart.
En historielektion
I väntan på dandyikonen förvandlar orkestern Roxy Music klassiker som ”Do the strand” och ”Avalon” till tjugotalets tradjazz, precis som på senaste albumet ”The Jazz Age”. Lagom till ”Love is the drug” spatserar huvudpersonen själv in i himmelsblå kostym. Det är en kärleksfullt korrekt historielektion, men när den värdigt gråhåriga orkestern helt utan förvarning förvandlas till ett ordinärt rockband bryts den nästan ”Midnatt i Paris”-romantiska förtrollningen.
Tänker tillbaka
67-åringen förklarar tjugotalsvurmen med att han återvänt till musiken han älskade som barn. Musiken som ofta träffar oss hårdast.
Kanske är det därför - av alla de covers vi får mot slutet av konserten - som ”Smoke gets in your eyes” är finast. Jag tänker på hur min morfar en gång sjöng den för mig med darrande vibrato i sin gula Fiat.
Bryan Ferry
Plats: Konsert i Botaniska trädgården, Uppsala. Bäst: ”Smoke gets in your eyes”. Sämst: Varför måste Ferry, med alla andra hits i den Savile Row-skräddade innerfickan, spela munspel till ”Knockin’ on heaven’s door”?