Galningen Iggy måste låsas in
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-08
Så bra var Iggy & The stooges
Somliga artister blir helt bedövade av uppträda i forsande regn.
Somliga är verkligen inte Iggy Pop, 63.
Regndropparna är så stora att de inte längre går att skilja från hagel.
Crewet har sedan länge gett upp att hålla scengolvet rent från vatten.
Videokamerorna har slutat att återge skärpa på storbildsskärmarna och trummisen Scott Asheton tittar fullständigt uppgivet mot den helt vidöppna himlen.
Det är tveklöst bilden av svensk sommars mest motbjudande väder.
Där, mitt i ”I wanna be your dog”, visar Iggy Pop varför han är en av de viktigaste ikonerna inom punk, hård rock och all annan musik byggd på aggression och överstyrda gitarrer.
Ohämmad energi
Utan att ens reflektera över vattenöverfallet har 63-åringen klivit ned från scenen och kravlar nu fram och tillbaka i kravalldiket i bar överkropp. Ibland kränger han sig halvvägs ut i publikhavet. Den fullständigt ohämmade energin går inte ens att hitta bland 15-åriga punkare som för första gången har fått ihop nåt d-taktsinferno i replokalen.
Spottar på sig själv
Då har Iggy Pop visserligen redan gjort allt annat som publiken förväntar sig av honom. Slitit av sig skinnvästen 30 sekunder in i första låten ”Raw power”. Spottat på sig själv. Slungat mickstativet. Han har skällt ut teknikerna för att gitarrljudet är för lågt efter ”Search and destroy” och bjudit upp fansen på scen inför ”Shake appeal”.
Att Iggy & The stooges ändå inte riktigt når fram till det där sista klimaxet beror varken på låtarna, attityden eller det vidriga vädret.
Då måste vi låsa in den här punkgalningen på nån väl vald rockklubb.