Det är omöjligt att tröttna på den genuint varmhjärtade Billy Bragg
Publicerad 2013-08-05
Så många 
får han på Stockholm music and arts
Få akter passar bättre i eftermiddagssolen på en festival än Billy Bragg och hans feelgoodsocialism.
Britten är på strålande humör, modifierar Bob Marleys ”One love” till en låt om att skriva av de afrikanska staternas skulder, komplett med allsång och lämpliga Mora Träsk-övningar för den närvarande medelålders medelklassen.
Varnar för cynism
Han förklarar att vår största fiende vare sig är fascismen eller kapitalismen utan cynismen och levererar en fantastisk ”Waiting for the great leap forwards” med ett ”free Pussy Riot” inklämt i texten.
Inte minst håller sig Bragg rent musikaliskt kvar vid countrytråden från senaste albumet ”Tooth & nail” med ett förträffligt litet band där unge pedal steel-mannen CJ Hillman som den stora stjärnan.
Ensam med gitarren
De tar fint hand om både ”Sexuality” och nya ”Handyman blues”, men det är alltjämt när han är ensam med elgitarren, i oldies som ”The milkman of human kindness” och ”Levi Stubb’s tears”, som vi blir påminda om varför det tycks vara omöjligt att tröttna på denne genuint varmhjärtade man.