Feist dansar för att slippa gråta
Publicerad 2012-08-11
Feist
Scen: Flamingo. Bäst: ”The bad in each other”, och ”Free Pussy Riot!”-plakatet på scen. Sämst: Fortfarande ingen ”1234”?
GÖTEBORG. På senaste albumet ”Metals” är Leslie Feist mörkare än någonsin.
Men på Way Out West gör den kanadensiska sångerskan som Smokey Robinson och dansar för att hålla tårarna borta.
Eller också mår hon helt enkelt bara ovanligt bra, när det är fin sommarkväll i Slottsskogen och hon precis har fått se Wilco och sina gamla hjältar Afghan Whigs.
Sätter igång allsång
För det här är en lite mer uppsluppen repris på Cirkus-giget i våras. Feist delar upp publiken i sektioner för att få en allsångskör med olika stämmor och bjuder upp Jeff Tweedy för en varm akustisk version av deras Wilco-duett ”You and I”.
Och så gör hon en underbart softsvängande ”My moon my man”, för att inte tala om den alltid stencoola Nina Simone-tolkningen ”Sealion”.
Klarsynt och skrovligt
Men det som verkligen sätter fingret på Feists storhet är nya låtar som ”Undiscovered first” och ”The bad in each other”.
Där förenar Feist klarsynt intellekt och känsla med tunga, skrovliga trummor. Körsångerskorna i Mountain Man får uttrycket att pendla dynamiskt mellan urban tiotalsblues och folkig high
lonesome-stämning.
Hon får möjligen inte med sig den otåliga festivalpubliken i alla nycker, men oss som redan fallit knyter hon bara ännu lite närmare sig.