Spralliga Marit var finstämd
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-18
Marit Bergman på Stockholm Jazz Festival
Jazzfestivalen till ära är vanligtvis spralliga Marit Bergman uppbackad av stråkkvartetten Stockholm Strings och mer sansad och stillsam än jag någonsin hört henne förut. Eller sett henne för den delen.
I dag blir det inga danssteg eller glädjeskutt, utan en popdrottning som sitter blixtstilla vid sin flygel och levererar finstämda versioner av gamla och nya låtar. Nästan alla gör sig så klart fantastiskt snyggt med effektfulla stråkar.
Särskilt de som börjar med ensamt pianokomp och sen briserar i en känsloexplosion av smäktande cello, viola och fiol.
Vackra ”Forever doesn’t live here anymore” om vänskap i kras och sorgsna ”Were you ever really mine?” får ögonen att bränna som om de såg isflaksscenen i ”Titanic”.
Småtorr humor som vanligt
Mycket i sammanhanget är annorlunda men den småtorra humorn är som vanligt. Marit förklarar sin toviga frisyr med att alla genier har det och eventuellt pianofelspel med att hon jazzar.
Och fel blir det ibland, men vad gör det när man får en perfekt sommarkväll med fin pop som lyckas undkomma ösregnet med en halv sekunds marginal?