Hotnights solar sig i glansen
Publicerad 2011-06-04
Bandet smäller högst när de spelar hitsen
Sahara Hotnights har solen i ögonen på flera sätt.
Men de är ännu inte riktigt vänner med alla sina nya låtar.
Väldigt många tecken står rätt i skyn för Sahara Hotnights just nu. De släppte nyss ett utmärkt nytt självbetitlat album och har dessutom hållit sig undan scenerna tillräckligt länge för att det ska finnas nyfikenhet och förväntningar hos publiken inför den här festivalsommaren.
Det ser ljust ut, inte bara på den solbadande Siesta-scenen.
Sofistikerade
Jag blir dessutom bara mer och mer imponerad av Robertsfors-bandets förmåga att skapa spänning med små medel.
Framför allt hittar Maria Andersson och Jennie Asplund allt mer sofistikerade sätt att väva ihop sina krispigt kantiga gitarrmelodier.
Och Andersson sjunger så att man känner den bittra beskan mer än någonsin i ”Visit to Vienna”.
Men där nya plattan verkligen känns som att Sahara Hotnights återuppfinner sin rock och förser den med nya, spännande lager av erfarenheter och subtila detaljer har de emellanåt svårt att veta hur de ska få de nya låtarna att bita lika hårt live.
Vilket gör att det ibland blir lite stelt och oväntat fattigt på energi. Den värmedåsiga publiken tänder bara till på allvar i största hiten ”Cheek to cheek” och riktigt gamla nummer som ”Drive dead slow”.
Kommer åt nerven
Jag vill dock tro att de kommer åt den där nerviga i det nya ute bland sommargigen. Dynamiken i ”Wanted you/want is gone” eller ”Little love sorrow” indikerar att det finns där någonstans.