Magin har blivit betald semester
Publicerad 2014-08-02
Television är tyvärr inte lika magnifika som förr
Ett av mina absoluta favoritband framför världens kanske bästa skiva i sin helhet, 37 år senare.
Möjligen är det inte så märkligt att jag blir lite, lite besviken.
När New York-bandet Television släppte sitt debutalbum 1977 var det rockmusik på ett sätt som världen inte tidigare hört. Två elgitarrer lika mycket i vild kollision som ljuv harmoni, udda arrangemang och kryptisk poesi sjungen av en magnetisk icke-sångare.
Television sprack efter ytterligare ett album men ”Marquee moon” blev en rockklassiker som fortsatte att hitta nya lyssnare. För mig är den topp två genom tiderna.
Magnifik musik
I början av 90-talet återbildades Television och har åkt runt och med sina gamla låtar då och då sedan dess. Alltid totalbefriade från show, med mycket gitarrstämmande och knappt någon belysning. Bara musik, men rakt igenom magnifik sådan.
Så är det här också, när upplägget är att de ska spela ”Marquee moon” i sin helhet.
Gitarristen Richard Lloyd är numera ersatt av en annan garvad New York-rocker, Jimmy Rip.
Känns lite rädd
Men där mycket magi satt i improvisationen och nyckerna hos Lloyd och bandledaren Tom Verlaine känns Rip just som en ”hired dog”, lite rädd för att sätta eget avtryck. Dessutom får Verlaine ofta kämpa rätt hårt med sin icke-sång.
Och hur mästerliga nummer som ”Prove it” eller ”Elevation” än är driver de inte riktigt framåt med den kraft som vi minns från albumet eller tidigare gig.
Titellåten vecklar visserligen ut sig till precis det tiominuterskonstverk den är.
I övrigt känns Verlaines beskrivning av bandets sentida turnéer som ”betald semester” emellanåt väl sann i kväll.